"Jalla bror, vi är framme. Hamdulilah ala el salame"(välkommen fram). Yousef öppnar ögonen och kollar ut ur bilfönstret som är nere. Han känner doften av olivträdet som bilen står bredvid. Han kollar på trädet med kärleksfulla ögon. Oh, va fint mitt land är, tänker han. Hur vågade jag lämna detta land, denna doft och kärleken som finns bland människorna. "Jalla habibi, jag måste dra... Har du tänkt att sitta hela dagen i min taxi och kolla ut ur fönstret?"
"Hahah oh du får ursäkta mig, jag tänkte bara lite... Hur mycket vill du ha för resan?"
"Yaani(alltså) du kan säga att jag tar 30 shekel (israelisk valuta) från Tel aviv till Nasaret, men för din skull tar jag 25 bror"
Det han säger får Yousef att tänka till, vilka underbara människor. Han hade saknat dessa människor. I två månader hade han inte tänkt på all detta, hans folk höll han på att glömma bort. "Ya Allah, Habib albi (åh Gud, mitt hjärtats kärlek) Aki (bror) du får 30 och må Gud välsigna dig." Yousef stiger ut från bilen och ser att chauffören blir glad och pussar pengarna sedan sätter de mot pannan och ner i fickan. Det han gör visar hur tacksam han är från Gud. Yousef pussar chauffören på kinden, först på vänster sen på höger, med händerna som hälsar på varandra samtidigt. De säger adjö och båda lämnar stället med ett leende på läpparna.
"Yousef, Yousef, kolla där är Yousef" hör han när han går in i hans gård. Folk älskade honom här. För han var alltid hjälpsam och glad och han var moddig och stark, hans folk och alla han kände var som hans familj.
Yousef går längst vägen och drar den tunga väskan med ett leende på läpparna när han hör alla skrika ut hans namn. Sedan ser han två pojkar som han brukade leka med ibland komma springande fram. "Salam aleykom(hej), vi kan ta din tunga väska amo(farbror)" . Ordet farbror sa man som respekt till de äldre och eftersom Yousef var 20 år äldre än de 6:åriga killarna så skullen man säga "amo".
"Tack så mycket ya shabab(grabbar), jag klarar det bra" barnen visste att han inte skulle ge de väskan för han var stark utan att få någon hjälp från någon. Yousef klarade alltid sig själv, han va kända att vara den starka, snälla och modiga grabben.
