"Yama, yama. Ya em Yousef!" (Mamma, mamma. Yousefs mamma) ropar Yousef när han kommer hem.
"Här är jag min son, i vardagsrummet".
Yousef går in i rummet jätteglad.
"Yama, idag är den bästa dagen i mitt liv!"
"Inshallah (om Gud vill) kommer du alltid mp bäst, men vad har hänt?"
"Jag har fixat jobb!" Säger Yousef.
Sara hör från köket och kommer springande, "är det sant bror?"
"Ja, i Jerusalem"
Då blir mamman tyst och Sara också.... De tyckte att det var lite långt bort från Nasaret...
"Kommer du trivas där, det är långt dit och du kommer komma hem sent och åka tidigt"
Yousef visste redan att de skulle ta upp den, "nejdå mamma, jag vill ha detta jobb jättemycket!! Och vackrare än vad kommer det att vara, kunna be varje Salah (bön) i masjed al Aqsa( den stora moskén i Jerusalem)" säger han när han reser sig upp och går runt samtidigt när han pratar.
"Allah ywafak (må Gud göra detta bra för dig), om du vill och kommer trivas kommer du söker ha det bra!" Säger mamman, då ler Sara och blir mindre orolig.
Och precis efter att Yousef hade nickat så råkade han få blicken i fönster som var framför honom. Där ser han Yasmine gå med 4 påsar i handen, 2 i varje...
Yousef springer till ytterdörren, tar på dig skorna, tar jackan och springer ut. Sara kollar förivrande på honom och när hon kollar ut ur fönstret ser hon hur han springer fram till en ung tjej.
Flinande säger Sara" det var inte bara jobbet som fick Yousef att vara jätteglad idag"
Mamma förstår inte riktigt och ignorerar det hela. Sara lutar sig mot väggen och tittar kvar i fönstret när hon ser Yousef ta påsarna från tjej och går med henne längst vägen. Och ned händerna i kors njuter hon av att titta på dem. Yousef har blivit förälskad, tänker Sara...
