Del 2

30 1 0
                                    

Medan jag rör mig mot klassrummet ser jag att ingen är kvar i skolkorridoren, jag tvingar mina ben att springa "oh nej snälla jag vill inte vara sist" viskar jag panik slagen till mig själv. Jag försöker hålla i mina böcker så hårt så möjligt så att jag inte tappar dem, kollar ner i böckerna och se om det är de jag ska ha. Och PLASK jag faller ner på golvet. "Fan..se dig för" hör jag en hes röst mumla.

Där står han, han man inte vill få arg kollandes ner på mig och flinar. Jag sprang precis in i skolans kung och gjorde honom arg. "Förlåt det var inte meningen" får jag ut mig med en darrande röst. Leyton sänker sig så han är nere vid min nivå...vilket är på marken "behöver du hjälp?" Frågar han bekymrad. Jag fångar hans blick och den blicken är varm och inte kall, jag skulle kunna sitta så och bara stirra i hans ögon för evigheter. "Eh em nnej tack jag klarar mig...måste bara skynda mig till lektionen" svarar jag "asså jag menar om mr wells ser att jag är sen igen så är det kört.." forsätter jag och reser mig upp tillsammans med mina böcker "Ska du ha Engelska? " frågar han "ja.."   svarar jag oskyldigt. Leyton fortsätter prata "är du ny..har inte sätt dig här ?" aa vist jag är ny, har bara varit här i 6 månader så ja det är inget visst,tänker jag innan jag svarar men istället kommer ett "ja" fram.

Jag ser hur Leyton granskar mig från top till tå, vilket gör mig frustrerad "du..ta en bild det varar längre " säger jag och ångrar det lika snabbt. Han ler och ger mig den blicken den kalla blicken alla har viskat om..inte en bra känsla. Leyton gå tillbaks till den varma blicken tack..."du är rätt uppkäftig ser jag ..hehe passa dig" säger han lugnt. Jag försöker hålla mig och bara gå in i klassrummet men det går inte...ugh vilket svin,nu hatar jag han igen "asså du för det första är du sen, för det andra ska du inte säga vad jag ska göra och för fucking tredje passa du dig för du vet inte med vem du börjar med" säger jag med en allvarlig ton och pekar med fingret mot han. Men han bara flinar "ah vad ska du göra? Säga till mr wells? " är vad kommer ut ur hans perfekta läppar, som sedan följer med med skratt.  Jag ignorerar hans skratt, som ekar i de tomma korridoren och går förbi han och in till min lektion..han har samma lektion så han följer strax efter mig.

Jag kan känns hans ögon på min rygg, det är så obehagligt. Jag skakar av mig den obehagliga känslan och går in i klassrummet som redan är full av elever. Jag har mina ögon på min plats längst bak vid fönstret och försöker ta mig ditt så fort så möjligt men blir avbruten av mr wells "jaha Leonora..igen? Vad är din ursäkt till idag?" Alla elever stirrar på mig alla som är vid sina bänkar och Leytons som står vid dörröppningen.  Alla är så ivriga för att höra mon ursäkt, det vill bara att jag ska få dem att skratta "nå? Vad är din ursäkt" upprepar mr wells "hon hade problem med sitt skåp..så jag hjälpte henne" hör jag en bekant mörk röst svara. Jag vänder mig till Leyton och ger han en frågande blick. " oh " svara mr wells. Jag forsätter in i klassrummet och sätter mig på den tomma platsen. Allas blickar är riktade mot mig, några viskar och andra fnittrar. Perfekt...uppmärksamhet

Leyton rör sig mot mig, och möter min blick. "Snälla sätt dig inte här" viskar jag till mig själv. " Så Leonora.." han ler " fint namn " fortsätter han och sätter sig bredvid mig, jag ser rakt in i hans mystiska mörka ögon "vad fan håller du på med? Gå till dina vänner" får jag ut mig med en irriterad röst. Leyton kollar runt i klassrummet "eh de klarar sig" jag suckar fan också..kan jag bara aldrig hålla käften? Tänker jag för mig själv och börjar rita små gubbar i min block "du Leonora..." frågandes vänder jag min blick mot honom "du ska fan ångra det" säger han och ger mig ett retsamt flin "ookeeej" svarar jag förvirrad " jag är inte rädd för sig vet du va?" Fortsätter jag

—————
Del 2 såååå????? Vad tycker ni hittills ????

Lite kort men aaaa

He made me do itWhere stories live. Discover now