Vill inte ha dig - Noel Flike

Del 3 - Myra

Redigerad 4/4-24
15 september 2015
Det hade gått två dagar sen jag träffade grabbarna. Jag fixade till mitt smink en sista gång innan jag tog en bild i spegeln. Jag kände mig ändå ganska snygg, även fast jag är långt ifrån modet som är inne nu, men jag gillar det ändå. Jag tittar på bilderna jag tog. Jag kanske lägger ut dem på Instagram, men det får bli sen isåfall. Jag går ut i hallen och tar på mig jackan och skorna. Jag ropar hejdå till mamma innan jag går ut i trapphuset. Utanför lägenheten står Noel och Ludwig och väntar. Det hoppar till i mig när jag ser dem, riktigt snygga som sagt.

-Tja Mini Myra, flinar Ludwig.

-Hej Ludde Kudde, säger jag retsamt tillbaka.

Jag får en snabb kram av Noel. Han luktar gott och jag önskar att det hade varit en lång kram och inte en snabb kram. Vi börjar gå mot skolan.

-Är du nervös? Frågar Noel.

-Nej inte direkt, svarar jag.

Jag var faktiskt inte nervös. Oftast när man byter skola är min ju nervös för att man inte ska ha några vänner så man behöver vara ensam, men jag hade ju faktiskt Noel och Ludwig i samma skola. Undrar vilken skola som Dante och Axel går i? Dante har ju fått gå om trean.

-Så nu är vi framme.

Ludwig öppnar porten in till skolan och jag går in. Varför ska jag gå nu? Rektorns kontor kanske?

-Vart ska jag nu? Frågar jag killarna.

-Ja du, testa gå till din, eller ja våran, mentor, säger Noel.

-Och han är...?

-Kom vi visar dig, säger Ludwig och vi går mot ett rum som antagligen är lärarrummet.

Noel knackar på dörren innan han öppnar den. En kille i 27 års åldern kanske, sitter vid ett av skrivborden.

-Jonas, Myra här undrar vart hon ska vara, säger Noel.

Jonas reser sig upp och går fram till mig.

-Myranda Nordin?

Jag nickar lite skamset, som sagt gillar jag inte att höra mitt konstiga namn.

-Kul att du börjat här. Du vill ha schema och så va?

Jag nickar. Han går till sitt skrivbord och tar upp ett papper som han räcker till mig. Han flinar lite.

-Matte första med Kristina, hon är inte rolig hon, säger han med ett skratt.

Noel och Ludwig suckar. Kristina, en lärare ingen gillar tydligen. Thomas lägger sin hand på min axel.

-Tips nu i en ny skola, häng med dom här två killarna. Häng inte med någon av tjejerna, iallafall inte i din klass. De är rätt bitchiga alla om jag får säga det själv.

Jag nickar sakta. Få en lärare ens säga så om sina elever. Med schemat och en nyckel i handen går jag, Noel och Ludwig ut från lärarrummet till korridoren. Det visar sig att jag har mitt skåp mellan Ludwig och Noel.

-Vad tyckte du om Jonas då? Flinar Ludwig.

-Han verkade väll som en bra lärare.

-Han är störtskön, svarar Ludwig.

-Det rycker ju du bara för att han har dig och mig som favorit elever, säger Noel.

Ludwig rycker på axlarna och vi går in i klassrummet. Thomas kanske var en bra lärare, men han verkade ha fel med att tjejerna i min klass var bitchiga. Jag tyckte dom verkade rätt snälla ändå. Eller så är det bara jag som har umgåtts med flera hundra gånger bitchigare tjejer i Gävle på mitt gamla gymnasium. Jag hängde med en tjejgrupp bestående av mig, Lily, Nova-Li, Julia, Selma, Nellie och Ronja. Med andra ord en ganska stor tjejgrupp. Man kan ju tänka att det lätt blir drama med så många tjejer, men inte i den här gruppen. Där var alla väldigt tajta, förutom mig. Dom hängde alltid med varandra, och jag var ju alltid med, men på ett sett var jag ändå inte med. Vissa dagar kunde dom ha bestämt att dom skulle ha på sig ett visst klädesplagg, som jag inte fick reda på så jag såg utstött ut. Dom var aldrig riktigt taskiga mot mig, men jag blev utfryst. Jag kände att jag aldrig passade in. Varje gång det var arbete i skolan och man skulle sitta två och två, fick jag sitta med någon annan eftersom vi var sju. Innan mamma och pappa skilde sig så började dom, inte bara frysa ut mig, utan också snacka skit om mig. Jag visste dock innan att dom snackade skit om mig när jag inte var där, vilket resulterade till att jag kunde gå sjuk till skolan bara för att inte känna mig ännu mera utfryst när jag kom tillbaka. Men nu började dom prata illa om mig när jag var där. Speciellt Ronja. Hon kunde prata skit öppet om mig när jag satt bredvid henne. Det gjorde valet att följa med mamma till Stockholm ganska lätt. Jag kunde nu lämna allt dåligt bakom mig, och på något sätt starta om på nytt. Mina gamla vänner (om man nu kan kalla dom det) i Gävle hade blivit grovt avundsjuka om dom visste att jag hängde med tre snygga killar. Dom hade alltid varit avundsjuka på mig som hade Axel som kusin, då dom sätt bilder och tycker han är jättesnygg.

-Mini Myra sitt här, säger Ludwig och pekar på ett runt bord med tre stolar.

Noel och Ludwig sitter redan på varsin stol, och jag sätter mig på den tredje. Noel tar upp en påse med Algrehns bilar och skjuter den på bordet mot mig.

-Ta så du inte somnar under genomgången.

Jag tar några bilar innan jag skickar den vidare till Ludwig. En kvinna på kanske 50 år kommer in i klassrummet. Hon har glasögon och nån blå tunika. Hon har mörka ringar under ögonen, hon ser helt enkelt ut att inte tycka om sitt jobb.

-Alla tysta nu! Gormar hon.

Allt prat som var innan tystnar direkt. Hon suckar och lägger ner några böcker på katedern.

-Innan vi börjar har vi en ny elev som börjar här idag. Hon heter Myranda, vad det nu är för namn, och hon sitter där, säger Kristina och pekar mot mitt bord.

Allas huvuden vänds mot mig och vissa skrattar av det som Kristina nu sa. Mitt hjärta bultar hårt. Jaha, tack Kristian för att du har fått alla tycka jag är ett freak nu bara av att höra mitt namn, jätte tack!

-Säg något om dig själv då, fortsätter Kristina.

Alla tittar fortfarande på mig i tystnad och jag harklar mig lite innan jag börjar.

-Ja vad ska jag säga? Jag kallas Myra och bodde i Gävle tidigare.

Alla tittar fortfarande på mig innan dom tillslut vänder deras blickar fram igen. Kristina nickar bara trött innan hon börjar genomgången. Jag suckar för mig själv. Fan va stelt det där var.

-Skit i henne, Kristina är en idiot och det tycker alla, säger Noel.

-Mm bara det att hon har fått alla att skratta över mitt namn.

-Äh, skit i det. Jag gillar Myranda, det är charmigt. Men jag gillar Mini Myra mer, ler Ludwig.

Mitt hjärta värms upp lite av hans leende.

-Tack Ludde Kudde, säger jag bara innan jag stoppar in några fler bilar i munnen.