Vill inte ha dig - Noel Flike

Del 9 - Myra

Jag går ut ifrån klassrummet. Mitt hår är rufsigt, men det är inte mitt fel att matten är så tråkig att jag somnar. Vi hade 80 minuters matte, vi hade genomgång i 75 minuter. Vi han alltså inte jobba någonting, så nu bär jag på en mattebok som jag måste jobba i hemma istället. Irriterad går jag till mitt skåp och tar min väska. Noel kommer mot mig.

-Ska vi dra ?

-Japp

Vi börjar gå mot porten ut ur skolan. När jag öppnar dörren möter jag Alissa. Hon sneglar på både mig och Noel innan hon ler och nickar kort. Jag ler och nickar tillbaka.

-Känner du henne? Frågar Noel.

-Nej men vi pratade lite idag. Hon trodde jag var tillsammans men nån av dig och Ludde Hahah.

-Hahahah nej för du och Ludde är ju ingenting.

-Nej precis, säger jag en aningen frågande.

Vi går mot tunnelbanan. Efter två minuter kommer vårat tåg. Vi sätter oss på varsin plats. Jag drar upp mina hörlurar och kopplar in dom, sen räcker jag en snäcka till Noel och slår på Veronica Maggio. Noel tar upp sin mobil och skriver lite, antagligen en låt.

-Är det ok om Dante kommer? Frågar han.

-Ja absolut, det var ett tag sen jag såg honom.

Noel nickar och skriver ett svar till Dante. Jag ser ut på tunnelbanetågets fönster, och ser bara svart (no shit vi är under jorden). Efter en stund tar jag ut hörlurarna och vi går ut. Det har börjar regna under tiden som vi åkte tåg, så när vi kommer in till Noels lägenhet så är vi båda dyngsura.

-Vill du låna en tröja? Frågar Noel. Du är rätt blöt.

-Ja tack.

-Gå och ta vilken tröja du vill, du kan byta om i mitt rum.

Jag nickar tacksamt och går in på hans rum och stänger dörren. Inte för att Noel skulle komma in men ändå, man kan ju alltid vara på den säkra sidan. Vem vet, en massmördare kanske kommer in? Jag öppnar Noels garderob och väljer ut en grön hoddie. Jag drar av mig den blöta tröjan jag hade innan. Det är lite svårt då den är så blöt att det klibbar sig fast mot huden. Just när jag står i bara BH rycks dörren upp. Dante har kommit in. Snabbt vänder jag mig om.

-Ut Dante! Säger jag generat. Kul, då har Dante sätt mig i bara BH då, super roligt.

-Oj förlåt, sorry.

-Det är lugnt, men gå ut bara snälla.

Han går ut och stänger dörren. Jag kan höra hur Noel skrattar ute i köket. "Hur många gånger har inte det här hänt för dig med massa andra tjejer?" Skrattar Noel. Dante mumlar något om att han ska hålla käften. Jag skakar på huvudet och drar på mig hoddien. Jag lägger min blöta tröja på Noels stol i någon form av torkning. Jag går ut i köket där Noel har kokat tre koppar te. Dante sitter på en av stolarna.

-Förlåt igen, säger han.

-Det är okej Dante, säger jag med ett litet skratt.

Han flinar mot mig och tar en klunk av sitt te. Noel räcker fram en kopp till mig som jag tar emot. Den varma koppen är skön mot mina händer.

-Så, hur är det med dig och Ludde då? Frågar Dante.

Jag ser hur Noel sneglar mot oss där han står och brer mackor vid köksbänken.

-Åhh vad trött jag börjar bli på den frågan nu, suckar jag.

Dante flinar bara.

-Och svaret är...?

-Nej, nej och nej. Vi är bara kompisar!

-Jaja om du säger det, fortsätter Dante flina.

-Seröst lägg av, säger jag och känner hur jag börjar tappa humöret lite.

Han håller upp sina händer i luften.

-Sorry

Noel kommer med tre mackor och ger oss. Han har varit tyst under hela Dantes samtal, vad är felet på grabben egentligen? Dante verkar också märka att något är fel, för han kollar på Noel i smyg. Noel märker dock att vi båda tittar på honom.

-Vad? Frågar han.

-Du är väldigt tyst, säger Dante.

-Jo men jag har ont i halsen, tror jag börjar bli sjuk.

-Aa sure, säger jag.

-Jo men jag har det, varför tror du annars jag har honung som in i helvete i?

Jag rycker på axlarna vilket Dante gör lika så. Vi alla tre sitter tysta en stund. Noel stirrar in i väggen och Dante kollar på sin mobil. Själv känner jag hur fruktansvärt tråkigt allting blev. Efter en halvtimme reser sig Dante upp.

-Jag måste dra nu, historia prov imorgon men vi ses, säger Dante och ger Noel en klapp på axeln och mig en lätt kram.

Jag reser mig också upp.

-Jag borde nog också gå så jag hinner hem till middagen, ursäktar jag mig. Noel reser sig och tar tag i min hand.

-Kan du inte stanna? Vi kan se på film typ?

Jag ser ner på hans hand som håller om min. Noel släpper min hand, det hade han inte behövt göra.

-Okej, ler jag.