Tystande Ord

Kapitel 4: Vad händer?

Dahyun vaknar upp när larmet ringer. Hon suckar och kliver upp ur sängen. Det är torsdag, hon gillar inte torsdagar. Skoldagarna är långa och hon har bara tråkiga lektioner, maten på matlistan lät inte som en höjdare. Spenatsoppa med pasta och mjukt bröd, usch tänker hon. Dahyun gör sig klar för skolan och börjar att gå till skolan. Jisoo går och pratar om en kille i hennes klass som hon tycker om och Dahyun är irriterad. Hon orkar inte med hennes syster ibland.

- Kan du vara tyst en stund? Frågar Dahyun.

- Vadå då. Är du avundsjuk för att jag gillar en kille men inte du? Säger Jisoo.

- Nej varför skulle jag? Jag bryr mig inte och du är alldeles för liten för att ha en kille.

- Eller så hänger inte du med i dagens trender.

- Sen jag kollade sist så har jag inte hört att man ska vara 10år och ha en pojkvän.

- Du är bara avundsjuk för att din kille är kvar i Korea!

- Va? Varför skulle jag bry mig om ifall Hwan är i Sverige eller inte. Vad är ditt problem Jisoo?

Dem blir tysta resten av vägen till skolan. Jisoo är arg för att Dahyun inte gillade att hon pratade om killen i klassen. Men ingen av dem orkar med varandra i stunden. Dahyun tänkte på stugan och varför den där mannen dödar barn men hon ska lista ut det idag. När hon är nära skolan så ringer Leon. Han säger att han är vid stugan och att hon ska skynda sig dit, han ska visa en sak. Dahyun låser in sin väska i skåpet och börjar springa till stugan. Det är en lång väg till den där stugan. Dahyun är nära på att ramla men får tillbaka balansen rätt så snabbt. Hon kommer fram till stugan och kollar efter Leon. Han är där inne och Dahyun ropar för att kolla vart han är. Leon kommer ut från stugan och ger henne tecken över att hon ska gå in i stugan. Hon följer efter in i stugan och Leon visar ett familjefoto.

- Det där måste vara hans fru. Säger Leon.

- Varför är det en svart prick på barnen och mannen? Frågar Dahyun.

- Jag vet inte. Det är bara som en svart fläck över deras ansikten, undrar varför.

- Hela stugan ger mig dåliga känslor.

- Mig också. Men jag måste få reda på vem mannen är och hur vi ska bli av med honom.

- Känns lite riskabelt ändå.

- Men vi måste göra något åt detta.

Dahyun och Leon går runt i stugan och ska försöka kolla upp vad denna man ska göra och varför han dödar barn. Dem plockar på sig saker som ser ut att tillhöra frun till mannen. Dem lägger allt i Leons väska för att ta det.

- Påminn mig igen varför vi gör detta. Säger Dahyun.

- Jo Mormor eller Farmor kanske kan hjälpa oss. Dem kan mycket om gamla personer. Säger Leon.

- Jaha okej men vadå gamla personer? Kim Young-Un eller?

- Tror inte dem kan koreanska ledare men dem kan absolut massor om mördare. Kom igen nu ta familjefotot så drar vi.

Dem springer tillbaka till skolan och när dem kommer fram så blir dem mötta av Albert. Han står och stirrar på dem med en äcklad blick och hoppas att båda får F på nästa prov dem gör. Dem alla går in på lektionen och sätter sig. Leon och Dahyun säger inte ett ord. Dahyun märker att Elise inte kommer in i klassrummet hon som alltid är i skolan. Läraren tar närvaro och det visar sig att hon är sjuk just idag. Vad skönt tänker Dahyun. Då slipper hon höra den där dryga människan. Hon behövde dock stå ut med Albert och om hon fick välja mellan Elise och Albert så skulle hon välja Elise, hon må va dryg men Dahyun stör sig på Albert. På lektionen så hörs skriket igen, Dahyun och Leon kollar på varandra. Dem båda känner att dem vill springa till stugan och ta fast mannen men ingen av dem har modet att springa. Hur många barn ska han döda? Varför ska han döda alla barnen? Dahyun och Leon ska till Leons mormor efter skolan. Dem måste prata med henne om mannen. Hoppas att hon har svaren. Då hör Leon någon som viskar hans namn.