Tystande Ord

Kapitel 5: Papprets hemlighet

Det Leon hittar är ett brev, han hinner inte tänka, han tar brevet och lägger det i fickan. Precis då kommer mannen och skolsyster in i stugan, Leon och Dahyun hinner gömma sig innan dem blir sedda. Vad gör skolsyster Maj-Britt med mannen, några sekunder efter så hör Dahyun och Leon en deras konversation som gav båda gåshud.

- Så hur många har du dödat?

- 1544 barn än så länge. Bara 20 barn till innan vi blir människor igen.

- William du vet att jag inte orkar vänta. Jag vill gå tillbaka nu.

- Det är inte så enkelt att fånga barn för alla är med deras äckliga föräldrar. Alla barn borde drunkna!

- Absolut. Precis det dem gjorde med våran Gustav. Var det sista dem sa medans dem gick ut från stugan.

När dem var borta så kom Dahyun och Leon ut ur deras gömställe och springer därifrån. Vännerna springer till Leons farmor Ulla-Britta och berättar allt som dem har sätt och hört och visar alla bilder och dokumentationer, Dahyun spelade in allt dem hade sagt när dem var där och hon spelade upp det för Ulla-Britta. När dem lyssnade på vad dem sa så hörde man en röst i bakgrunden som sa "spring när ni har chansen... Dem... Kommer att... Hitta er... Göm er... Låt dem inte hitta er... Dem ser er överallt... Vart ni än går... Lämna landet... Dem vill ha... hämnd... Låt dem inte... Dränka fler barn... Snälla... Fly... Mamma och pappa är gal..." det brusade så man hörde knappt vad som hade blivit sagt i bakgrunden, man hörde vad mannen och skolsyster berättade. Ulla-Britta gick med att hjälpa dem hitta mer bevis. Leon kom på att han hade brevet i fickan, han tog fram det och läste.

"Du som läser detta, jag behöver hjälp, en terrorist från 1500 talet har tagit över mig och min fru. Och om dem ska återgå till människor och ta över min och min frus kroppar så behöver dem döda 1564 barn, som är det år som William och Maj-Britt dog. Jag är inte säker på hur länge det tar för dessa två att ta över oss helt, men jag försöker kämpa emot hans krafter. Om du läser detta så har du hittat pärmen, det finns ett till papper med hur du kan stoppa William och Maj-Britt. Dem har dödat 150 barn nu snälla skynda det är snart för sent. MVH// Karl och Maj-Britt Johansson. 7 april 2010"

Ingen av dem tror sina öron, Leon och Dahyun bestämmer sig för att gå dit och kolla i pärmen så fort dem vaknar på morgonen. Dem tar alla saker och går hem, men Dahyun har andra planer. Hon går och besöker stugan själv mitt i natten. Hon tar bussen ner till närmsta hållplats och springer ut i skogen där stugan ligger, när hon kommer fram så sätter hon sig utanför stugan. Lamporna är tända och hon ser Maj-Britt i fönstret och diskar. Då ser hon mannen gå ut ur stugan, han faller ihop och skriker. Han skriker "Släpp mig" och "Låt mig vara" och andra saker, det var uppenbart att han kämpade emot krafterna. Dahyun ville springa fram och hjälpa honom men stanna kvar där hon var. Hon ville inte bli dödad. Inte i natt i alla fall. Dahyun sitter kvar i busken och försöker se vad som händer. Hon kollar noga och försöker förstå vad som händer, någon kommer ut från mannens kropp.

- Du kommer aldrig undan

- Jo det gör jag. Så fort jag lurat hit 20 till små söta pojkar så är ni döda. Och vi är ostoppbara.

- I dina drömmar.

- Det är bra att du har kedjor runt dig, när jag inte lånar din kropp. Annars skulle nog vinägern vara framme.

Det är det Dahyun hör innan denna märkliga snubbe som verkar vara en ande går in genom stugans dörrar, mannen som anden använder ligger på marken trött. Dahyun skriver och frågar Leon vad han terroristen eller i detta fall anden, hette tills hon hör mannen på backen börja prata. Han hade lite svårt att prata men man hörde det viktigaste. Dahyun spelar in allt denna människa berättar för att hon skulle kunna visa Gunnel och Leon när dem ska dit under den kommande dagen. Dahyun sitter och funderar på vad hon precis har hört och tänker på vad dem sagt, vad hade vinäger med det hela att göra? Var det kanske det sättet att få stop på William och Maj-Britt? Och om dem har 20 barn kvar hur lång tid kan det ta? På 13år har dem dödat 130 barn, har alla skrikit så där högt? Dahyun har så många frågor så hon inte ens kan fundera på alla frågor just nu. Hon sitter i busken framför stugan och kollar in mot ingången då hon känner en hand på hennes axel, hon känner hur hon ryser till inombords. Dahyun vill vända sig om och se vem som är bakom, men i stället så lägger hon sin hand på hennes axel. Handen på axeln är kall och den känns benig, som att det hade varit ett skelett, men det finns hud på handen. En röst börjar viska bakom henne, rösten berättar en massa saker som kan vara till nytta. När rösten slutar dras handen bort från Dahyuns axel och från luften kommer ett papper som är vikt till ett pappersflygplan. Mannen på marken som William använder kollar på Dahyun och nickar. Mannen visar att hon måste springa. Klockan är 03.30 när Dahyun kommer hem och går till sängen och ska sova. Men hur ska hon kunna sova nu? 20 Barn är ingenting för dem, William kommer hinna döda alla de sista barnen innan Leon och Dahyun hinner stoppa honom. Det finns ingen chans att Dahyun kommer att kunna somna nu. Nu efter allt hon hört och sett. Vad ska hon säga till Leon? Att hon gick dit mitt i natten? Och dessutom själv. Hon kommer behöva förklara, men hur? Men Leon har andra tankar denna natt. Han tänker på hur Dahyun skulle reagera om han fråga ut henne. Vad skulle hon säga? Han kommer ihåg den dagen han ringde och hon va på fest. "Jag är på födelsedagsfest hos min flickvän" är den enda meningen som snurrar i Leons huvud. Tänk om Dahyun har en flickvän eller pojkvän, vad skulle Leon göra då? Han tar upp mobilen och går in på Tiktok. Han testar söka på hennes namn "Song Dahyun" och en profil kommer högst upp "D.Song". Han går in på profilen och det är Dahyuns konto, han kollar runt lite vad hon lagt upp. Det mesta är när hon sjunger eller dansar. Leon fortsätter bläddra. Men hittar inget, inget om hon har kille eller tjej eller något annat. När Leon lägger bort mobilen så kommer hans mamma in och börjar prata.

- Ångest över en tjej? Frågar hon, som att hon hade kameror i Leons mobil.

- Nä vadå då? Får jag inte andas? Frågar Leon.

- Jaså, vet du vad älskling, vi franska mammor vet allt, den blicken du har just nu säger ganska mycket.

- Okej. Ja det är Dahyun, hur ska jag fråga ut henne?

- När din pappa frågade mig så hade han de finaste blommorna och det vackraste leendet.

- Låter som att han inte hade problem. Suckar Leon ut.

- Du. Vet du vad? Om hon inte har någon så kommer hon absolut tacka ja!

- Är du säker mamma? Säg det du faktiskt tycker.

- Leon. Du har en fransk mamma! Vad vet jag inte om romantik?

- Okej du har en poäng.

- Ja det har alltid franska mammor. Okej upp ur sängen annars blir du sen!

Efter att hans mamma lämnat rummet så skriver han "Vi måste prata" till Dahyun. Det tar inte mer än 1 minut då hon svarar med "Ja, och det är akut" då känner Leon en känsla han aldrig känt förut? Vad har hon att berätta? Vad är det som är akut? Leon drar på sig samma vita tröja och svarta byxor han hade under gårdagen, han sätter på sig ett par strumpor och springer ner i köket. När han kommer ner så står Dahyun i öppningen och kollar besviket. Leons mamma kommer in i rummet och är väldigt arg då hon håller i porträttet från William och Maj-Britt. Leons pappa kommer även in i rummet, men han ser mer förvirrad ut. Leons mamma börjar skrika på Leon.

- HUR HAR DU FÅTT DETTA? HAR DU NÅGON ANING OM VILKA DESSA PERSONER ÄR? Frågar Leons mamma med en arg röst.

- Nej, jag vet inte vilka dem där är. Svarar Leon.

- Vad händer här? Och vem är du? Frågar Leons pappa förvirrande.

- Jag heter Dahyun, jag är från hans klass.

- SÅ DU ÄR TJEJEN MIN SON ÄR KÄR I?

- MAMMA! Tyst säg inte det, det är inte sant. Säger Leon även fast han vet att det är en lögn.

Dahyun berättar allting om hur det ligger till med porträttet och varför dem försöker stoppa dem. Leon förklarar att han vill hjälpa till då han har hört dessa skrik i flera år innan Dahyun kom till Sverige, men han har inte varit tillräckligt modig för att kolla vad det är. Leons mamma lyssnar vad det är hennes son sitter och berättar för saker. Men hon slutar med att säga att han inte kan hjälpa till och ger honom utegångs förbud. När deras konversation är slut så skickar hon ut Dahyun så hon kan gå till stugan och hitta på fler historier som Leon kan gå på. Dahyun bestämmer sig att gå till Gunnel. Men hon går först hem och hämtar några saker som hon skulle kunna visa Gunnel. Dahyun tar även något att äta medan hon förbereder sig på att gå i väg. Då kommer hon på vad Leons mamma sa "SÅ DU ÄR TJEJEN MIN SON ÄR KÄR I?" vad menades med att hon sa det? Varför sa hon det? är Leon kär i mig? Men jag har ju kille! Sitter Dahyun och tänker för sig själv. Då ringer Hwan, dem har en lång konversation om hur det är och vad dem gör. Dahyun berättade om stugan och alla märkliga saker som händer där. Hwan tycker att det låter som spökhistorier och ganska barnsligt. Han säger att han ska åka till Sverige själv och se om det faktiskt stämmer och säger till Dahyun att han är framme inom 2–3 dagar. Dem båda blir glada och kan inte vänta. Dem lägger på telefonen och Dahyun börjar röra sig mot Gunnel. På vägen dit blir hon stoppad av en gammal dam och allt hon sa var "22, 9, 14, 28, 7, 5, 18 - 28, 18 – 4, 5, 14 – 5, 14, 4, 1 – 12, 29, 19, 14, 9, 14, 7, 5, 14 – 6, 29, 18 – 1, 20, 20 – 19, 20, 16, 16, 1 – 4, 5, 13 "efter de konstiga siffrorna damen sa, så kunde man inte se henne nå mer, som att hon bara försvann som ett moln, vad menades med det hon sa? Dahyun tog upp mobilen och skrev det hon kom ihåg från vad damen sa. Hon började få bråttom till Gunnel. Detta behövde hon bara veta. Vad kan alla dessa siffror betyda?