kapitel 2

3.8K 95 8
                                    

Jag och Chloé bodde inte så långt bort, så det tog inte lång tid förens jag var hemma och låste dörren bakom mig. Jag var lättad över att vara i säkerhet och gick raka vägen till badrummet för att borsta tänderna och sedan lägga mig.

När jag ligger i sängen väntar jag ängsligt på att få höra Chloé låsa upp dörren, men det är knäpp tyst. 

Jag stirrar upp i det svarta taket tills jag inte kan hålla ögonen öppna och somnar sedan motvilligt utan att höra någonting från Chloé. 

När jag vaknar nästa morgon springer jag snabbt in till Chloés rum och rycker upp dörren. Hon är där. Jag andas ut av lättnad och går fram för att väcka henne.

"What are you doing?", stönar hon irriterat med ögonen fortfarande stängda.

"What the hell were you thinking last night?!", säger jag upprört, utan att bry mig om hennes ovillja att bli väckt.

Hon vrider på sig där hon ligger i sängen och sätter sig sedan upp. "What? We were just hanging out…"'

"Hanging out? Chloé, that guy is a creep"

Hon höjer på ögonbrynen. "You mean Alex? No, he's not and as it might happens, he's taking me out tonight", säger hon med en gnutta stolthet i rösten.

"Are you kidding me?". Jag kan inte tro mina öron. Killen försökte ju ge sig på mig!

"Does it look like I'm kidding?". När jag inte svarar suckar hon och fortsätter sedan. "Look, I know you two didn't have a good start, and I know what he did was wrong, but he was drunk. Please, I think I could really like him", hennes röst låter lugnare nu och hon tittar ner på sina händer när hon pratar. 

Jag säger till henne att hon får göra som hon vill, det är ju trots allt hennes liv men jag vill bara inte att hon skulle råka illa ut. Zayn och hans vänner kan inte vara bra sällskap.

Sedan hoppar jag in i duschen och känner hur det varma vattnet rinner längst min kropp.

Mina tankar flyerg vidare och fastnar vid Zayn igen. Sättet han hade hindrat Alex från att röra vid mig gav mig oönskade fjärilar i magen men ändå var jag tacksam över det han gjorde.

Efter duschen fortsätter jag min väg till jobbet som ligger väldigt nära och är framme efter tio minuter.

"Hi, Nicole"

"Good morning, John". Min alldeles trevliga chef, eller kanske för trevliga chef, ler vänligt mot mig när jag kommer in och börjar jobba. John var alltid väldigt snäll, ganska ung var han också kanske runt 25års åldern, men ibland kunde det bli för mycket. Han hade frågat ut mig en gång efter jobbet för inte så länge sedan, men jag tackade nej och hade som ursäkt att jag inte ville dejta min chef, vilket egentligen inte alls var orsaken. Han var snäll, men han var inte min typ. Men vad var min typ egentligen? Inte ens jag vet säkert. Visst hade jag gått ut på dejter förut med några killar, men ingen av dom lyckades fånga upp mitt intresse av någon anledning. Omedvetet försökte jag alltid hitta fel hos killen, och om det inte fanns några så hittade jag på några fel i mitt huvud, varför visste jag inte.

Jag börjar med mina dagliga rutiner på jobbet vilket är att antingen stå i kassan, plocka bort efter kunder eller att städa vart det än behövdes. 

Den här gången var jag upptagen med att plocka bort två tomma kaffekoppar efter ett par som precis hade gått när mina ögon landar mot personen som precis kommit in. Det var han. Zayn. 

Jag vet inte varför men jag kan inte vända bort blicken från honom. Han går mot kassan för att beställa något och väntar tåligt på sin beställning. Han ser sig vanligt omkring men stannar när han får syn på mig. 

Snabbt tittar jag ner och hoppas innerligt att han inte har sett mig stirra på honom igen. Jag fortsätter bort mot ett annat bord och lämnar kvar de tomma kaffekopparna och låtsas att torka av vid det nya bordet trots att jag redan hade torkat där. 

Han tar emot sin beställning och är redo att gå när mina fötter plötsligt går åt hans håll. Vad gör jag? Han ser mig komma och stannar upp med ett tomt ansiktsuttryck.

"Hi, ehm…", varför blir jag plötsligt så nervös? "I.. I just wanted to say thank you, you know for last night", jag rycker oberört på ena axeln.

Ett stort flin spelar sig på hans ansikte. ”Yeah.. Just don’t think I want you or something, you’re not my type, sorry”, skrattar han och går sedan ut. Vad fan?  Hans retliga ton irriterar mig mer än vad det borde. Vadå inte hans typ? Visst, han var absoulut inte min typ av kille heller, med tatueringar och piercingar, men menade han att jag var ful?

Jag förstod inte varför men det här förstörde mitt humör resten av dagen. Jag kunde inte sluta tänka på hur jag hade skämt ut mig för att ens ha talat med honom. Vem trodde han att han var egentligen?

Det har varit en lång dag på jobbet och solnedgångens ljus speglas över himlen. Jag säger farväl till John och de andra arbetarna och fortsätter sedan min korta väg hemåt.

När jag kommer hem är det full fart på Chloé som springer runt från rum till rum.

"Oh hi, Nicole, have you seen my small black purse? You know the one I had when we went to that resturaunt?", frågar hon stressigt när jag låser dörren efter mig.

"Nope, sorry", jag tar av mig skorna och fortsätter in mot vardagsrummet. "Where are you going anyway?"

"Hello? I told you this morning, I'm going to see Alex", ropar hon från sitt rum. 

"Oh, right", ropar jag tillbaka. "You don't have to dress up so much for that asshole..", viskar jag tyst för mig själv.

Efter några minuter kommer Chloé tillbaka och ställer sig framför mig där jag sitter i soffan. "How do I look?"

Jag höjer på ögonbrynen. "Wow, you look great, Chloé". Hennes blonda hår är uppsatt i en lång och slät hästvans och hon har matchat sin sminkning med sin ljuslila blus. "Where's he taking you?", frågar jag nyfiket.

Hon rycker på axlarna. "Some club I guess"

Klubb? Var han ens gammal nog att komma in på en? Fast det borde inte förvåna mig egentligen, vi såg dem utanför en klubb igår, och med Alex och hans vänner så får de säkert sin vilja fram.

Chloés telefon börjar ringa och hon blir tvungen att gå för att inte låta Alex vänta.

Resten av lördagskvällen spenderas åt att göra en massa läxor och sedan sitta framför teven tills jag blir trött och går och lägger mig. 

Snälla rösta och kommentera!!!! :)

blame (swedish Zayn Malik fanfic)Where stories live. Discover now