kapitel 14

3.2K 69 1
                                    

Han himlar med ögonen men fortsätter att gå efter mig när jag visar vägen. Jag tar honom till en övergiven byggnad som ligger ca tio minuter bort och vi går in och uppför trapporna för att komma upp till taket. Det här var min favorit plats. Jag brukar komma hit för att rensa tankarna ibland och ingen annan har varit här med mig förut. Inte ens Chloé vet om den här platsen. Jag gillar det speciellt mycket eftersom att utsikten är den vackraste jag någonsin har sett.  Jag hör att Zayn drar efter andan av häpnad när vi är uppe men säger ingenting.

”This is my favorite place”, berättar jag. ”I used to come here all the time when I...”. Jag stoppar mig själv innan jag säger något jag senare kommer att ångra. Jag höll på att berätta att jag brukade komma hit när mardrömarna om mina föräldrar brukade hemsöka mig i min sömn. Det var mina värsta dagar när jag precis kom hit till Chicago. Jag vet inte hur de tillslut försvann, men det händer att de kommer tillbaka då och då. 

”When what?”, frågar han och sätter sig på ett stort betongblock.

”Nothing” Som om du ens skulle bry dig.

Min mobil börjar ringa och den välkända melodin av Michael Jacksons Beat It hörs men jag ignorerar samtalet från någon med dolt nummer.

”You really like him don’t you?”, frågar han när jag har stängt av.

”Yea, I used to dance like him all the time before”. Jag sätter mig bredvid honom.

”Before? What happened?”

”School and other stuff came in the way”, säger jag och rycker på axlarna.

”Show me your moves then”, säger han med ett litet flin och jag blir pionröd i ansiktet.

”No”

”Oh c’mon, don’t be such a puss.. Uhm, I mean...”

”It’s fine, I know what you meant”. Han säger ingenting så jag fortsätter prata. ”Can I ask you a question?”

”Go ahead”

”If you could choose between being rich but unhappy or being poor and happy, what would you choose?”

Han tvekar innan han svarar och jag tror att jag kom in på ett känsligt ämne. Han har berättat att hans mamma var förmögen, men var han olycklig?

Nu ångrar jag min fråga. ”I understand if you don’t...”

”No, it’s okay”, avbryter han. ”I would rather be poor but happy”

”Why?”

”Because being happy is more important than money. You can’t buy happiness”

Jag vet inte vad som fick mig att tänka på den här frågan men jag vet att han har rätt. Jag skulle ha svarat likadant om frågan var ställd till mig.

”That’s what my grandma always says”, säger jag och ler vid tanken av min kära mormor.

Jag ser att det rycker till lite i hans mungipor men han säger ingenting. Jag vänder på huvudet och kollar på honom samtidigt som hans ögon möter mina. ”Why are you here, Zayn?”, frågar jag och min röst kommer ut nästan som en viskning.

”What?”

”Why are you here? With me?”

”Beacuse I want to be with you”

”Why?”

”Stop overthink everything, would you?”, skrattar han och hans ord påminner mig om Chloé som brukar säga samma sak.

blame (swedish Zayn Malik fanfic)حيث تعيش القصص. اكتشف الآن