De gamla löven från hösten, de vaknade från sin dvala
blåste runt i virvlar stora, missnöjda över att vindarna var svala.
De lekte i bisterhet och glöd
men plötsligt stannade de upp och anropet det ljöd:
– Vackraste vår,
det var inte igår!
Kom hit och låt oss se
vad du har att ge!
YOU ARE READING
Om ändå tiden kunde vänta på mig
PoetryDet här är en samling tankar klädda i ord. Små ögonblick och glimtar av det jag uppfattar. Bästa placering #1 Poesi
