utantill/ f.s

prolog

"Testa igen" säger du och knyter händerna bakom huvudet.

"Men jag kan det inte, jag kommer aldrig att kunna det utantill" mumlar jag frustrerat och lutar mig bakåt tills jag ligger raklång över madrassen. Du fnissar tyst och himlar med ögonen.

"Latmask" mumlar du fram och sträcker dig efter häftet som ligger i min famn. I tystnad läser du igenom textens olika stycken och hummar då och då till för dig själv. Jag iakttar dig lugnt och ler för mig själv. Jag reser mig försiktigt och sjunker ner bredvid dig.

"Det enda jag kan utantill är du" viskar jag fram och kysser din kind där smilgropen genast visar sig. 

...

Remember me?

/N