utantill/ f.s

2

"Jag känner mig utnyttjad" hör jag honom säga inifrån köket och jag hummar medan jag blåser ut röken och med fingertopparna puttar upp fönstret en bit så att röken letar sig ut i kylan. Jag studerar mönstret i taket och känner hur huden knottrar sig på överarmarna av det öppna fönstret.

"Först och främst, varför fortsätter du röka härinne när jag ständigt säger att du inte får?" Frågar han när han kommer in sovrummet och ställer sig lutad mot dörrkarmen med armarna korsade över bröstkorgen. Jag möter hans blick men lämnar hans fråga obesvarad och svarar enbart genom att ta ett djupt bloss och sakta blåsa ut röken mellan läpparna.

"Sen undrar jag varför du alltid ignorerar mig när jag försöker konversera med dig" fortsätter han och flinar mot mig vilket får mig att höja på ögonbrynet och återigen blicka upp i taket.

"Men oj ursäkta mig, vad var det du ville?" Frågar jag med en överdriven engagerad stämma och han harklar sig och går ett par steg närmare sängen. "Jag sa att jag känner mig utnyttjad" upprepar han och betonar ordet "sa".

Jag blåser ut rök mellan läpparna, fimpar ciggen i askkoppen som står i fönstret och stödjer mig på armbågarna så att jag återigen möter hans blick som ogenerat vandrar över min nakna kropp.

"Du får betalt av min kära mor" säger jag retsamt och hans blick återfinner min efter att ha studerat mina nakna bröst noggrant.

"Jag tror att hon är omedveten över arbetsuppgifterna" mumlar han något ofokuserat och går de sista stegen fram mot sängen och sjunker sedan sakta ner över mig. Jag iakttar honom med ett oförändrat ansiktsuttryck och hummar tyst för mig själv.

"Du får lite extra inkomst och får dessutom ligga, jag fattar inte varför du klagar" säger jag och han skrattar mörkt och låter fingrarna smeka från min kind, längs min hals och ner mellan mina bröst.

"Jag klagar absolut inte. Vill du utnyttja mig en andra gång idag?" Frågar han skämtsamt men i hans blick finns det bara allvar. Utan ett ord trycker jag ner hans hand längre ner på min kropp och placerar mina händer över hans rygg där jag låter naglarna lämna märken.

När jag senare på kvällen kommer in genom ytterdörren så hinner jag knappt stänga efter mig innan min mamma kommer ut i hallen och möter min blick.

"Astrid" säger hon som att hon är chockad över att se mig. Jag svarar inte utan hänger av mig jackan, halsduken och väskan medan jag med blicken i telefonen drar tummen över skärmen. Fortfarande inget mejl.

"Har du pluggat med Jonathan?" Frågar hon med en aningen gäll röst och torkar händerna med handduken som hon håller i sina händer. Jag suckar tyst och sparkar av mig skorna "Mhm" mumlar jag fram och lägger ner telefonen i bakfickan.

"Hur gick det? Kom ni framåt?" Frågar hon vidare och jag börjar gå mot mitt rum fortfarande med blicken fäst i telefonen. "Jodå" svarar jag ofokuserat och rynkar pannan över ett inlägg min klasskamrat publicerat i vår grupp på Facebook.

"Jag tror att det är bra att du träffar Jonathan två gånger i veckan nu fram tills jullovet. Jag kan mejla honom sen och om det fungerar med hans schema och vad han vill ha för det isåfall, vad tycker du om det?" Frågar hon något stressat och drar en hand genom håret medan hon desperat försöker att få kontakt. Jag är djupt inne i min telefon och läser igenom mina klasskamraters kommentarer.

"Astrid?!" Får min mamma ur sig med en hög stämma och jag viftar irriterat med handen framför henne samtidigt som jag lägger handen på dörrhandtaget. "Jaja, det blir jättebra" mumlar jag fram innan jag smäller igen dörren till mitt sovrum och snabbt vrider om nyckeln.

Jag blir stående precis innanför min sovrumsdörr och känner hur tårarna trycker på bakom ögonlocken och hur frustrationen ökar i kroppen. I klassens gemensamma facebookgrupp bläddrar jag igenom kommentar efter kommentar där ditt namn slår mig som en käftsmäll varje gång. Efter att ha scrollat upp och ner flera gånger så släpper jag ur mig ett frustrerat skrik och kastar telefonen ifrån mig som landar med en duns på golvet och jag sjunker ner med ryggen mot sängen.

Efter att ha suttit ett tag med huvudet i händerna och pulsen tickandes likt en bomb innanför huden så hör jag den svaga vibrationen från telefonen som ligger en bit ifrån mig på golvet. Jag låter den tystna två gånger innan jag slutligen lyfter upp den och svarar på samtalet.

"Astrid, det sjukaste har hänt!!" Är meningen jag möts av när jag placerar telefonen mot örat. Jag svarar inte, men det behövs inte. Elsa, som är personen i andra änden har en tendens att hålla monolog tills hon slutligen tystnar och förväntar sig en reaktion.

"Alltså det sjuuuukaste. Jag var hos Hugo, du vet Hugo? Aaa iallafall vi var hos honom, alltså jag, Ida, Sofie, Hassan, Adam och så Hugo då. Och så sitter vi och snackar och Adam hade fixat lite dricka från sin pappa, så jävla nice va. Iallafall, så vi sitter och snackar och du vet, stämningen är som den har varit det senaste och så ringer Idas telefon och vet du vem det är som ringer? Astrid vet du vem som ringer? Felix ringer och då..." Jag hajar till och avbryter henne innan hon hinner fortsätta.

"Felix?" Får jag ur mig och den tidigare tickande bomben inom mig känns som att den stannar tvärt. Hon är tyst ett ögonblick, förmodligen chockad över att jag redan nu avbryter henne.

"Ja. Ja Felix ringer Ida, och då säger Hugo att..."

"Ringde Felix?" Jag avbryter henne igen men jag måste få det konstaterat. Kan inte inbilla mig eller missuppfatta. Måste veta säkert.

"Ja Felix ringde"

...

Sorry guys, foscar is no more

/N