1.5

8.2K 324 130
                                    

Wincent

Är det ens möjligt att jag, playern, inte vet hur man gör när man kysser någon? Killarna skulle skratta åt mig. De skulle skratta så uttrycket "skrattade ihjäl sig" skulle bli realistiskt. Jag kan till och med se det framför mig.

Så varför kysser jag henne inte? Jag har ju legat med, jag vet inte hur många. Jag har kunnat kyssa vem som helst, lika lätt som jag knyter mina skor. Men med henne... Jag blir så förvirrad. Vet inte ens varför det är så.

Jag vill ju kyssa henne. Klart som fan att jag vill. Och jag borde verkligen. Att hon ger mig så storslagna känslor innan vi ens kyssts är inte bra. Det suger. Jag har aldrig förlorat ett spel, men detta liknar inget jag någonsin spelat. Det är skrämmande. Som om jag faktiskt inte spelar. Gör jag inte det? Det gör jag väl?

Mikas små bandageklädda fingrar smeker mina ovanpå min hand. Hennes kind värmer min handflata och får det att pirra hett i alla fingrar. Vad är det hon har som får mig att känna mig så här lustfylld? Visst, jag blir väl kåt som alltid. Men det är något mer också. Något jag inte kan sätta fingret på.

Hennes ögon är slutna nu. Inte för att det spelar någon roll för henne. Hon får hela tiden gå på känsla.

Hennes läppar närmar sig mina försiktigt. HON leder mig. Jag bannar mig själv för hur jag måste verka oerfaren, men hon gör mig stum. Förlamad. Hur hon nu lyckas med det, det kan jag bara inte förstå?

När hennes mjuka, små läppar rör vid mina försöker jag att inte verka för på, men det går rent ut sagt åt helvete. Inte enda av de tusentals kyssar jag varit med om, kan komma i närheten av den här. Det känns som om en massa fjärilar flyger runt inom mig. En het eld som varmt brinner och spirar i hela min bröstkorg. Är detta ens en kyss? Det ska väl inte kännas så här?

Skit samma, just nu bryr jag mig inte. Min kropp har vaknat till liv igen och min hand lägger sig tillrätta intill hennes midja. Letar sig in under kanten på hennes tröja, möter försiktigt den mjuka huden. Det brukar vara ett säkert kort, men inte idag. Tydligen.

Mika slår till mig på handen med sin friska hand och mina läppar tvingas motvilligt att lämna hennes.

"Säg inte att jag kysste en rökare precis", säger hon irriterat, men hon ler. Hon biter sig lite i läppen, som om hon vill hindra leendet. Men jag kan se det. Hon kan inte dölja det. Inte så som jag kan dölja det för henne.

"Det gjorde du", säger jag. Hon reser sig upp och börjar gå, med blindkäppen framför sig. Varför drog hon ifrån för? Jag la bara min hand på hennes midja. Detta kunde ha blivit mitt livs bästa hångel. Kanske ligg till och med.

Då slår det mig. Hon har så klart inte gjort det. Det var därför hon drog sig undan.

"Är du oskuld?" Mina ord låter mer ekande än vad jag menar. Mika stannar inte utan fortsätter att gå. Jag joggar ikapp henne. Knackar henne lite lätt på axeln.

"Varför vill du veta det?" frågar hon ut i luften. För att jag undrar varför hon avbröt den där perfekta kyssen. Varför hon inte ville gå längre?

Fast det anar jag egentligen. Hon ser mig som en player. Vilket jag också är. Men den stämpeln betyder inte att jag är elak.

"Kul att veta", svarar jag. Kul att veta?? Wincent vad fan. Så du tycker det är kul att gå runt och fråga folk om de är oskulder? Du kan ju föra statistik sen när du är klar. Jag får lust att slå till mig själv.

Vi går in i matsalen. Rektorn kommer rusande mot oss och ser nästan svimfärdig ut när hon får syn på Mikas bandageklädda hand. Tass, tänker jag och kan inte låta bli att le åt hennes pandakommentarer.

Sjutton år, trettiotvå dagar och blind.Where stories live. Discover now