GladaAnkans recensioner (Öppen)

Falling for the Enemy (SWE)

"Falling for the Enemy" är en "badguyXgoodgirl"-berättelse skriven av DinKompisNadja . Jag har läst bokens alla 11 kapitel.

(Ur personlig synvinkel)
Från min subjektiva sida, älskar jag brutal fiktion. Det är något med den där känslan av slagsmål, blod, asfalt, tårar och gore som får mig att le inombords när jag får syn på det i fiktion. Jag gillar folk som gör det väldigt rått och kör stenhårt på blodet, för på något sätt får det mig direkt intrigued. Om det dessutom finns lite hurt/comfort strösslat över det är jag 100% på.

Boken som jag ska recensera är, som ni säkert kan se, inte Sunshine (den är faktiskt nått riktigt att bita i, men den kommer senare) utan denna "badguyXgoodgirl"-berättelse, en genre som ofta kopplas till blodiga gränd-slagsmål i USA. Frågan är om den här boken kommer att få mig lika hype som jag hoppas på.

(Ur objektiv synvinkel)

Första intrycket:
...är rätt kaotiskt. I beskrivningen lovas det om hur mycket den här boken skiljer sig från andra "badguyXgoodgirl"-böcker. Men det är löften som inte riktigt hålls. För övrigt känns beskrivningen väldigt förvirrande, osammanhängande och alldeles för lång.

Titel:
Titeln är inte oväntad. Det som stör mig är dock att den ger ett falskt intryck som inte är till det bättre. Titeln berättar att boken bör handla om "enemies to lovers" i någon form, vilket inte är helt sant. I själva verket handlar det inte om två fiender, utan om en helt vanlig tjej som blir kär i en maffiaboss. Jag kan låta det gå eftersom det finns en chans att "enemies to lovers"-temat kommer att dyka upp längre fram i boken.

Omslag:
Omslaget är ett praktexempel på det mest använda och uttjatade formatet av de två huvudkaraktärerna tillsammans (på något sätt, antingen stirrandes tjurigt in i kameran eller på varandra) i svartvitt. Jag fattar, det ska vara dramatisk och tydligt visa dem, ofta så lägligt, attraktiva huvudkaraktärerna. Men det stör mig mest är att alla omslag ser ut så här. Därför sätter jag ett starkt "nej" här för att dämpa clichén.

Settingen:
Settingen är den klassiska men o så generiska "de farliga delarna av USA där det finns många mörka gränder och fartfyllda klubbar". Det är inte en särskilt utforskad miljö som etableras som att det redan är en miljö man känner som ett rinnande vatten, vilket man absolut inte gör.

Karaktärer:
Karaktärerna är...låt mig för säkerhets skull säga onormala. Varenda karaktär beter sig både korkat och ologiskt. Huvudkaraktären som heter (*irriterat suckande*) Avery Blackwood, precis som alla andra "jag är kär i en maffiaboss"-protagonister. Hon jobbar såklart också som barista. Har folk ingen fantasi? På tal om brist på fantasi, Jack Ryder (bokens maffiaboss) är inte heller något att hänga i granen. Hans enda karaktärsdrag verkar vara att han är snygg, fArLig och rik. För att få mig intresserad krävs det rätt mycket mer än så. Plattare karaktärer får man leta efter. De är generiska, orealistiska och totalt ointressanta. Man tycker ju att karaktärerna borde ha någon sorts djup efter elva kapitel, men icke.

Story:
Storyn är ett rent copy-paste från den klassiska "jag är kär i en maffiaboss"-mallen. Jag skojar inte när jag säger att det verkligen inte finns något som sticker ut eller skiljer sig från andra böcker av dess slag. Karaktärerna är platta och basic, storyn saknar både djup och engagemang och ingenting får en att vilja läsa vidare.

Plot twist: -

Stavning, grammatik och meningsbyggnad:
Både grammatik, stavning och styckindelning behöver ses över. Det är ganska svårt att läsa när texten flyter ihop. Ibland pratar karaktärerna på engelska. Jag förstår ju att det är eftersom det utspelar sig i New York, men då är det ingen idé att blanda både engelska och svenska. Det gör det bara väldigt förvirrande.

Betyg: 1/10

Slutsats:
Även om jag var väldigt hård mot den här boken, betyder inte det att det inte finns en framtid för den. Det som är så intressant med böcker som den här är att de nästan alltid har otroligt mycket potential bakom sig. Man kan få med så många unika och intressanta element genom den här genren, så länge det görs på rätt sätt. Det största problemet, enligt mig själv, är karaktärerna. De känns alltid så outforskade och omotiverade vilket skadar boken väldigt mycket. Många karaktärer är också väldigt onaturliga och överdrivna. Med finslipning kan alla böcker förbättras och jag tror att den här boken har mycket potential så länge det finns en ambition hos författaren.

Tack för att jag fick recensera din bok.