43 - Michelle

4.2K 60 0
                                    

Homewrecker
Lol när har jag legat med en kille med flickvän? Förstör inte förhållanden ;-)

Varför kunde jag bara inte hålla mig borta från killen? Jag hade gjort det i år och dagar, men efter vi legat en gång verkade det som min kropp drogs till hans, som magneter.

Så jävla dumt.

Jag var bara tvungen att säga något till honom. Jag ville egentligen inte, längst inne, men jag gjorde det ändå.

Som tur var märkte ingen av mina kompisar att jag stannade för att prata med honom. Varken Omar, Olivia, Eddie eller Davina. De behövde inte veta att aset Felix Sandman cirkulerade runt och runt i min hjärna och inte lämnat mig ifred det senaste dygnet. Eller att jag vikit mig för honom ännu en gång, klätt av mig framför honom.

Jag var så förvirrad.

Och jag fortsatte resten av dagen att vara förvirrad. Och jag kom hem till det tomma huset klockan halv fem, åt lite mat och satte igång att plugga fysik till det kommande provet.

Men jag blev ännu mer förvirrad när jag fick det där sms:et.

Oscar, 19.56:
Kan vi snacka? Kan komma till dig om 10

I tio minuter satt jag och stirrade på hans sms. Han måste ha skickat fel. Senaste sms:et han skickat var den femte augusti. Nästan fyra månader sedan. Efter det hörde jag ingenting av honom.

Det plingade på dörren och jag gick som i trans fram och öppnade.

"Hej." Han log svagt. Det kändes så konstigt, så jävla konstigt att se honom vid mitt hus igen som jag sett så många gånger förut i hemlighet.

"Hej."

"Jag skrev till dig, såg du det?"

"Nej." ljög jag.

"Jag chansade och åkte hit ändå. Trodde att du kanske inte var hemma." Jag nickade vagt på huvudet. Det dunkade ofrivilligt i mitt bröst. "Kan vi prata?"

"Ja, det kan vi väl. Om vadå?"

"Jag ville väl mest be om ursäkt. Det känns som jag inte riktigt gjort det, inte på riktigt."

"Det är okej, Oscar." sa jag och lutade mig mot väggen. Fast det var ju inte alls okej. Vara otrogen mot sin flickvän var inte okej. Att få mig att bli kär i honom var inte okej. Att sluta prata med mig var inte okej.

"Kan vi gå en sväng?" Oscar nickade mot gatan och jag nickade till svars. Jag tog på mig ytterkläder och låste dörren. "Vart är din pappa?" frågade han.

"I Tyskland." svarade jag. "Han har träffat en tjej."

Oscar skrattade till. Han visste såklart allt om pappa och hans skeva kärleksliv. Såsom han visste om allt annat. Förutom mamma. Ingen visste om mamma.

"Kul." sa han.

"Inte direkt." svarade jag och begravde mina händer i fickorna. Fan, jag hatade kylan mer än allt. "Varför ber du om ursäkt nu, efter flera månader?" frågade jag. Det var faktiskt det jag undrade, mest av allt. Varför han aldrig tidigare nått ut och frågat om jag mådde bra.

Oscar tog sin tid att prata. "Hatar du mig?"

Jag skrattade glädjelöst. "Jag kan inte hata dig, Oscar. Det går liksom inte."

"Jag kan inte hata dig heller."

"För jag inte gjort något som skulle få dig att hata mig." sa jag. Jag hade egentligen inte gjort något fel, förutom att jag visste att han var i ett förhållande men höll på med honom ändå, bakom allas ryggar. Jag var inte den som var otrogen, eller den som bad mig hålla tyst om det.

Det var han.

ask.fm | f.sWhere stories live. Discover now