Heartbreak- Noel Flike

0.3 ||allting som vi inte bör|| Elise

Har du någon annan men inte det som stör nu gör vi nu gör vi allting som vi inte bör
-hjärtslag, hov1

Jag hade säkert kunnat ringa Valter. Han hade kommit. Hans överbeskyddande sida hade vunnit över det faktum att han är full. Men min mobil har inget batteri och han är arg.

Jag och Noel fortsätter att under tystnad att plocka ihop glas och slänga de i en påse. Vi tar alla flaskor och ställer de på diskbänken.

När vi är klara sätter jag mig på köksbordet.

-Stannar du eller drar du?

-Jag stannar.

Han nickar långsamt. Han plockar lite med flaskorna, utan någon egentlig anledning. Han byter plats på de, skruvar på de så att etiketterna står utåt.

-Har du något att äta? Frågar jag.

Jag har varken tänkt på eller märkt hur hungrig jag är förens nu. Först reagerar han inte, som om han inte förstår vad jag menar. Sen öppnar han kylskåpsdörren och tar ut en skål. Han ställer ner den på bordet och då ser jag att det är jordgubbar.

-Vem fan har en skål med jordgubbar bara sådär i kylen?

-Min lillasyster

-Så du tar dem bara?

-Hon kommer förstå

-Förstå vaddå? Att du tar hennes mat? Jag hade fan aldrig förlåtit dig

-Du känner inte min lillasyster, säger han.

-Nej men ändå, ingen skulle förlåta någon som tar ens mat

-Ska du ha de eller inte?

-Jag äter om du äter, så kan du inte skylla på att jag åt upp de, säger jag och han sätter sig på en av stolarna. Jag sätter mig mittemot honom.

Han tar en och stoppar den i munnen. Jag gör samma sak. Vi upprepar de två enkla stegen ändå tills jordgubbarna är slut.

-Du verkar som en sån där klyschig kille, säger jag samtidigt som han reser sig upp och ställer skålen i diskhon.

-Ursäkta?

-Jamen det känns som att du skulle vilja kyssas i regnet och kolla på romantiska komedier.

-Varför tror du det?

-Vet inte, det känns som att folk som har jordgubbar i kylen gör sånt.

-Det var min systers, är inte hon den klyschiga då?

-Nej, du bjöd mig så du är den klyschiga.

Han skrattar lite.

-Tror du på kärlek vid första ögonkastet?, fortsätter jag.

-Ja det gör jag, säger han.

-Jag sa ju det du är klyschig som fan, säger jag han flinar.

-Kanske, men du är säkert minst lika klyschig.