Heartbreak- Noel Flike

1.8||du har så mjuka läppar||Elise

Och jag vet att allt är falskt och bedrägeri men det struntar jag i för vi dansar och du har så mjuka läppar
-kom igen Lena, Håkan Hällström

Vi går på Hornsgatan i mörkret. Dantes hand i min. Vi går mot busstationen under tystnad.

När vi kommer fram är det tio minuter kvar tills bussen kommer. Han sätter sig på den lilla bänken i busskuren och jag sätter mig i hans knä med ansiktet mot honom.

-Hej, viskar jag mot hans kind.

-Hej, viskar han tillbaka och kysser mig.

Hans läppar är kalla efter promenaden, de smakar rök och alkohol. Inte alls som Noels läppar den där gången.

Helt sjukt att jag tänker på Noel när Dante kysser mig. Men när tankarna på honom finns där går det inte att få bort de.

Jag drar ifrån och kramar om honom istället.

-Kan vi inte gå hela vägen istället?

-Vart ska vi gå?

-Till dig kanske, mumlar jag och pillar med banden på hans hoodie.

-Till mig kanske, säger han och ler.

—

Vi ligger i Dantes säng, månen lyser in genom hans fönster. Jag ligger på hans bröst och är på gränsen mellan dröm och verklighet. Hans mobil vibrerar och han tar upp den från sängbordet.

-Vem är det?

-Ingen, svarar han och knappar in ett svar. Han lägger mobilen med skärmen neråt, något han aldrig brukar göra.

Träffar han någon annan?

Nej. Det gör han inte. Det är Dante.

Jag måste sluta övertänka allt. Men det är svårt att inte göra det.

Den vibrerar några gånger innan den börjar ringa. Han reser sig upp och tar mobilen med sig ut i lägenheten. Ensam kvar i hans säng är jag.

Men han kan inte prata med någon annan, han skulle inte göra så.

Jag:
Vet du om Dante har pratat med någon annan på senaste?

Valter:
Nä? Han pratar väl bara med dig?

Jag frågar Ludwig samma sak

Ludwig:
Ehh asså innan ni va med varandra så snackade han med någon men jag tror att han avslutade det ganska snabbt

Fan.

Jag vill inte fråga Dante, det låter som att jag inte litar på honom. Men med tanke på det Ludwig sa kanske jag inte kan det. Inte vara säker alltså.

Dante kommer tillbaka in i rummet och jag ställer mig upp och går fram till honom. Lägger armarna runt hans bara överkropp (jag klagar inte) och håller om honom hårt, som om jag är rädd att han ska försvinna om jag släpper.

Tänk om han faktiskt gör det?

-Vem var det?

-Ingen, säger han och kysser mig.

Jag vet att han ljuger, men jag bryr mig inte när han kysser mig. För jag behöver närhet. Jag är kär. Han har så mjuka läppar och jag mår bra av att vara med honom.

Då börjar hans j ä v l a mobil ringa igen. Men den här gången stänger han bara av den.

Tack för det.

-God natt

Han somnar snabbt, det skulle jag också ha gjort om jag inte övertänkte allt.

—
Uppdateringen på denna är hemsk, förlåt. Det var 10 (??!!) dagar sedan jag uppdaterade....

Så om någon fortfarande läser denna så hoppas jag att ni gillar den!

(Jag har tagit bort några onödiga kapitel så boken blir "bara" 62 delar)

Ha det bra
<33