Heartbreak- Noel Flike

2.7||kommer alltid att älska dig||Elise

Det är bara du som fattar mig när alla andra fuckar mig de frågar vad du ser hos mig och du sa, du sa, du sa men ingen annan fattar dig när hela världen tappar dig jag kommer alltid att älska dig
- gråzon, hov1

Vi går mot busshållplatsen vid Olivias hus. Jag och Noel. Oväntad kombination, iallafall just nu. Bussen är sen, såklart, så vi sätter oss på den lilla bänken i busskuren. Ingen av oss säger något, jag vet inte vad jag ska säga, hur jag ska förklara för Noel varför jag reagerar som jag gör när Max är i närheten.

-Vad gjorde Max?, det är Noel som bryter tystanden och jag vänder ner blicken i marken. Känner första tåren rinna ner för min kind redan innan jag börjat.

-Han gjorde väl inget egentligen, eller han sa saker jag berättat för honom som ingen annan vet om, han sade saker om mig, om vår relation, saker jag vill glömma.

Jag sneglar försiktigt mot honom för att försöka se någon slags reaktion. Men han tittar bara stumt framför sig.

-Vi hade inte en bra relation, jag trodde att jag var kär i honom och att han var kär i mig men nu i efterhand vet jag att han inte alls var det. Man gör inte så mot personer man älskar.

-Vad gjorde han?, viskar Noel och flyttar lite närmare.

-Han var väldigt kontrollerande men sade att det var för att han älskade mig, ville inte att jag skulle prata med vissa personer, under hela relationen skadade han mig mentalt men mot slutet blev det fysiskt också.

Min röst brister och tårarna börjar rinna. Noel drar in mig i en kram och jag kramar tillbaka. Kanske lite för hårt men jag är så rädd att han ska försvinna.

-Du förtjänar mycket mycket bättre än det där Elise du vet det va?, säger han när vi dragit ifrån kramen. Jag snörvlar lite innan jag nickar försiktigt.

-Du gör det du förtjänar så jävla mycket bättre än honom, jag ler lite är hans ord.

-Kärleken hatar verkligen mig, jag blev kär i Max och Dante, och det gick ju bra, säger jag ironiskt.

-Det går inte så jävla bra för mig heller, säger han och jag får en klump i magen. Det är delvis mitt fel att det inte gör det för honom.

-Du förtjänar allt Noel, på riktigt, du är nog den enda killen som skulle sitta med någon som behandlad honom på samma sätt som jag behandlat dig på en busshållplats mitt i natten.

-Hur har du behandlat mig?

-Men va? Har du inte varit med de senaste månaderna? Jag har behandlat dig som skit, trots att du alltid har funnits där för mig. Helt ärligt vet jag inte ens vad du ser i mig, speciellt inte efter allt det här, säger jag och han ler lite.

-Jag ser allt i dig Elise, han tar min hand och jag känner hur jag är påväg att börja gråta igen.

-Jag förtjänar inte dig Noel.

-Du förtjänar allt, ingen, inte du själv heller, förstår hur underbar du är. Hela världen tappar dig Elise. Du är bättre än alla andra tillsammans.

-Du är så jävla fin Noel, du förtjänar att vara lycklig.

-Jag blir lycklig om jag är med dig, han flinar lite och jag ställer mig upp framför honom.

-Säker?, viskar jag och han ställer sig också upp.

-Ja, viskar han tillbaka och lägger en hand på min käke. Min blick flackar mellan hans läppar och hans ögon en sekund innan jag pressar mina läppar mot hans. Fjärilarna blandas med fyrverkerier och jag svävar på moln.

-Jag är kär i dig Elise, viskar han mot mina läppar och jag ler.

-Lova att du lämnar mig om jag sårar dig igen, säger jag och han skakar på huvudet.

-Jag kommer inte lämna dig, det spelar ingen roll vad du gör.

Han pressar sina läppar mot mina igen och det känns som att huvudet kommer explodera av alla känslor.

Jag vet inte mycket om kärlek. Men jag är säker på att det känns precis såhär.

—
Lite gulliga ändå :))

Ber om ursäkt för stavfel, grammatikfel och oklarheter, men ni kanske är vana vid det nu efter 27 kapitel :-)

Hoppas att ni gillar boken!
Ha det bra
<3