Heartbreak- Noel Flike

2.9||mitten var lugn||Noel

Ingen av oss får luft
Men varje storm var värd att älska för att mitten var lugn
- vill inte ha dig, hov1

Max står framför mig, han håller sin telefon i handen och flinar nöjt.

-Vad har du sagt till henne?

-Jag har bara skrämt upp henne lite, flinar han och mitt hjärta sjunker som en sten i bröstet.

-Varför gör du det här Max?

-Vet du om vad som hände mellan mig och Elise?, frågar han och synar mig där jag ligger på golvet i hans lägenhet. Blodet droppar ner på hans matta, det gör ont i hela ansiktet från slagen.

-Jag vet att du var en idiot, mumlar jag men tillräckligt högt för att Max ska höra mig.

Han suckar och skakar på huvudet.

-Visst det kanske stämmer, men hon var fan ingen ängel heller.

Sen börjar han berätta om hur de hade älskat varandra till en början. Om hur naiv Elise var som trodde att de skulle hålla för evigt. Hur han började med droger, blev mer aggressiv. Började skada henne trots att han inte ville, hur han fortsatte när han mådde bättre.

Det låter som att han vill ha medlidande. Men han kommer aldrig få min fucking sympati, aldrig aldrig någonsin. Inte efter allt han har gjort mot henne.

-Hon är lika naiv nu som tror att ni två kommer hålla, varför skulle ni det?, skrattar han och jag försöker att inte skrika rakt ut, jag vet att han bara vill provocera mig.

Jag hoppas att någon kommer hit och på något sätt hjälper mig, vem som helst. Till och med Dante. Dante skulle kunna komma hit, han skulle ju troligtvis slå ner Max också vilket bara är en bonus.

Men ingen kommer.

En timme går, två.

Elise kommer komma, det måste hon. Någon kommer göra det.

Hoppas jag.

Max öppnar en byrålåda och tar upp något. Han står med ryggen mot mig så jag ser inte vad det är. Jag stänger ögonen en sekund, det känns som att huvudet kommer sprängas vilken sekund som helt. Blodet slutar inte rinna från näsan och hela rummet snurrar.

Max vänder sig långsamt om och håller mobilen i ena handen och en pistol i den andra.

Fuck fuck fuck.

Kommer han skjuta mig?

Han skulle förmodligen inte tveka. Hela jag är på helspänn.

-Borde vi inte göra kära Elise lite ner nervös?

-Snälla nej, ber jag men han skrattar bara hånfullt.

Plötsligt hörs det hårda knackningar på dörren.

Tack gode gud.

Max suckar irriterat och ignorerar knackningarna. De blir högre och högre, plötsligt hörs det ett högt brak och det låter som att någon eller några går in i lägenheten.

-Vafan?, mumlar Max och går ut i hallen.

På avstånd hörs Dante, Valter, Axel, Ludwig, Melker och

Elise.

Mitt hjärta stannar när ett skott hörs

Och alla skriker

Förutom

Elise.

-
Taaaack för 23k läsningar, förlåt för dålig uppdatering och för ett kort och oklart kapitel
<33

4 delar kvar