Fucking rikemansson | f.s

2

Jag huttrar till av kylan som biter på mig. Minus 5 grader och jag går den vanliga vägen bort från skolan och bort mot bussen. Även om jag är rik och egentligen inte borde åka kollektivtrafik enligt mina föräldrar så är det mycket intressantare än att bli hämtad av en taxi eller liknande.

Jag tar först en buss, sedan tunnelbanan och sedan en till buss. Den första bussen skulle komma om 2 min. Om jag skyndar mig hinner jag nog med den. Annars får jag vänta 15 min på nästa. Jag småjoggar den sista biten och hinner precis till hållplatsen innan jag ser bussen. Jag suckar lättat och tar fram mitt kort. Den stannar framför mig och jag går in så fort dörrarna har öppnats och betalar. Jag kollar upp och ser att bussen är tom. Förutom längst bak där ett gäng killar sitter. Kläderna består av säckiga jeans respektive mjukisar, dunjackor och Nike dojor. Jag väljer den främre delen av bussen.

Killarna där bak är ganska högljudda och en av de står upp mitt i gången. Jag suckar och sätter i hörlurarna i mobilen , därefter går jag in på Spotify. Troye Sivans låt - LOST BOY börjar spela. Jag kollar ut genom fönstret och börjar sjunga med i låten lite för mig själv.

"I'm just a lost boy, and I'm ready to be found..."

Plötsligt hör jag i bakgrunden att en röst närmar sig. En hand placeras på min axel. Jag vänder mig om och drar ut hörlurarna.

"Tja!"
"Ehh..? Vad vill du?"
"Du är snygg"

Killarna där bak skrattar och killen som står framför mig stirrar på mig medan jag försöker undvika ögonkontakt.

"Ey Rami driv inte med bögen!" Ropar en av killarna och de brister ut i skratt.
"Jag kanske vill böga runt med han!" Ropar killen som hette något på R.

Jag inser att jag ska av på nästa station så jag trycker på stoppknappen och puttar undan killen och går mot dörrarna. Killen verkar gå efter mig.

"Abow vilken röv!" Utbrister han och springer sedan upp till sina killkompisar.

Bussen stannar och han ramlar nästan framåt. Dörrarna öppnas och jag tar ett stort kliv ut.

"Abow vilken röv"

Meningen spelas upp flera gånger innan jag skakar av mig den och går ner för trappan som leder mig ner till tunnelbanan. Jag drar kortet genom kortläsaren innan jag går igenom spärren och ställer mig vid perrongen.

En bekant gestalt visar sig längre ner vid perongen. Personen kollar upp mot skylten i taket som berättar att tåget mot Centralstationen kommer om 1 min. Personen som verkar vara en tjej börjar gå närmare mig och lyfter på huvudet och möter min blick. Det är hon. Hon kollar bort. Jag vet inte om det är för att hon känner igen mig, om hon ens gör det, från den dagen när Oscar fick ett ryck på henne eller om det är för att man inte stirrar på en person i mer än 2 sekunder. Jag antar det sistnämnda. Vagnen rullar in på stationen och stannar. En dörr öppnas och jag stiger in tillsammans med en klump av människor. Det är rätt tomt i denna vagn. Endast en äldre dam sitter vid ett säte. Jag sätter mig vid ett fönster bredvid dörren. Fler och fler kommer in och platserna är nästan slut. Den sista som kliver på är tjejen. Hon sveper med blicken över alla säten. De enda som är lediga är ett bredvid mig och ett bredvid någon äldre kille som pratar med sina kompisar som sitter i närheten.

"Sötnos kom och sätt dig här" Säger han och flinar.

Jag kollar mot henne och ser att hon tvekar mellan att sätta sig bredvid mig eller bredvid honom. Jag ber en tyst bön om att hon INTE sätter sig vid honom. Hon suckar och går mot de. Är hon seriös?

"Nämen hej gumman!" Säger han när hon sätter sig där.

Han drar en hand över hennes kind. Hon bara sitter där. Därifrån jag sitter kan jag få ögonkontakt med henne då hon sitter på en plats med ryggen mot fönstret. Jag försöker få ögonkontakt med henne men misslyckas. Killen kladdar på henne och man ser att hon känner sig obekväm. Tillslut säger hon ifrån.

"Lägg av!"

Hon reser sig upp och går snabbt och ställer sig vid dörröppningen. Hon står lutad mot en stolpe. Jag kollar mot henne igen i hopp om att hon ska kolla hit och denna gången kollar hon faktiskt. Hon kollar på mig och jag nickar nästan omärkbart men tillräckligt för att hon ska kunna se mot platsen bredvid mig. Hon kollar istället ut mot fönstret. Inte för att det finns så mycket att se eftersom vi åker genom en tunnel. Hon kollar ut i ingenting men möter tillslut min blick genom fönsterrutan. Hon vänder sig om och sätter sig försiktigt men med en hög suck. Hennes huvud är lätt böjt ner. Man ser knappt hennes ansikte, det döljs av hennes svarta raka hår tillsammans med den mörkgråa mössan och den svarta luvan från koftan. Men jag hann se ett litet leende i alla fall.