Fucking rikemansson | f.s

5

"God jul!"

Ett paket sträcks fram till mig och jag kollar tveksamt på det. Anna ler och jag tar emot det. Det är rött och inte jättestort. Lagom. Jag ler innan jag tar upp kuvertet som är instucket i en av "flärparna" av pappret. "Hjärtat" står det på det vita brevet och jag ler ännu större. Jag öppnar det och läser igenom det. Han hann faktiskt skicka något i år. Jag börjar gråta av lycka. Anna kommer fram till mig och kramar om mig. Elias som sitter på andra sidan rummet ler lite han med.

"Ska du inte öppna det nu?" Frågar Anna och jag nickar.

Jag börjar försiktigt att riva upp pappret. Mina fingrar vandrar över paketet som nu är naket framför mig. Jag lyfter på kartonglocket och något mörkt och hårt uppenbarar sig. Jag tar försiktigt upp innehållet och jag kan inte tro mina ögon. Det är ett par äkta martens. De är svarta och sådär härligt slitna. Det är pappas gamla, de han hade i min ålder. Storleken är 38 och de ser perfekta ut. Elias reser sig upp och går fram till mig. Han stryker bort en mörk hårslinga som ramlat ner över hans ögon och ler när han ser skorna på närmare håll.

"Fan vad coola! De ser inte ens gamla ut. De var hans va?" Säger han och jag nickar. "Tänkte väl det! De verkar vara ganska välskötta i alla fall!"

Elias har i princip likadana. Han bär de jämnt och jag tycker de är hur häftiga som helst.

Jag öppnar dörren och stiger ut i kylan. Jag huttrar till och Elias sluter upp vid min sida. Julklappsshopping var det dags för för vår del. Vi flätar samman våra händer och promenerar sedan till tunnelbanan. Vi fick lite extra fickpengar och då kan vi väl ändå shoppa på lite finare gator? Östermalm here we go! Ner för trappan gick vi i likadana kängor, nämligen våra Docs. Det påminde mig om förra julen då jag fick de. Jag log lite och kramade om Elias hand lite hårdare. Han kollar ner på mig och ler.

Vi visade Elias kort och vi smet igenom spärren tillsammans eftersom det ändå inte var någon där som såg ut att bry sig om vad vi gjorde. Tunnelbanan kom direkt och vi hoppade på skrattandes. Anledningen vet jag inte, vi bara skrattade. Elias dunsade ner på ett säte och drog med mig ner där vi fortsatte skratta. Några minuter senare var det våran tur att gå av. Vi lämnade vagnen och stationen med ett par irriterade blickar från andra men vad gjorde det? Vi sprang upp för trappan och in i närmaste galleria där värmen fanns.

"Okej vart vill du gå då?" Frågar Elias och jag kollar mig runt.
"Dit!" Svarar jag och pekar mot en butik.

Jag drar med honom dit och det verkar vara en butik som passar oss ganska bra. Street, punk och grunge blandat i ett. Smycken, huvudbonader som mössor och kepsar, skor och kläder fanns det ett överflöd av. Även skateboards, "band"-saker, mobiltillbehör och skivor fanns här.

"Jag tänker gå och kolla på skivorna och band-tröjorna där borta!" Säger Elias och jag nickar.

Han går iväg och jag väljer att gå till kläderna. Jag fastnar vid en vit T-shirt med texten "Sick!" på och jag tar en i storleken M. Jag går vidare till smyckena där jag hittar en svart läppring och en ring som ser ut som två små skelett som ligger bredvid varandra. Jag tar de två också och går vidare till kassan.

"Hej" Säger tjejen i kassan som verkligen rockar sina lilla dreads.
"Hej" Svarar jag och lägger upp varorna.

Hon skannar in allt och frågar om det var något mer och jag skakar på huvudet.

"Kan du slå in det?"Frågar jag och hon nickar. "Det är en present!"

Jag tackar tjejen som ler och går sedan mot utgången där Elias redan står med en påse i handen. Han kollar ner i sin svarta iPhone 4, en sån jag också har.

"Så har du hittat något?"Frågar jag och han nickar.
"En skiva jag letat efter ett bra tag nu"

Vi väljer att gå och fika på Starbucks. Vi båda tar varmchoklad och sedan sätter vi oss i varsin fåtölj med ett bord i mitten. Elias tar en klunk ur sin mugg och jag börjar skratta när han ställer ner den.

"Mustasch eller?" Frågar han och jag nickar.

Han torkar sig med handryggen och vi börjar fnissa. Mjölkmustasch är bland det töntigaste vi kan skratta åt. Det är inte så roligt men jämnt har vi fnissat åt det.

Elias är nog min närmsta vän på hemmet. Vi är rätt lika både till utseendet och personligheten. Vi har båda svart hår, piercingar i ansiktet - han två i läppen och jag en i näsan - och vi båda är ganska smala och långa. Dock vet jag inte om jag kan kalla mig lång. Han är 1 och 85 medan jag endast är 1 och 70. Men är man så smal som vi är så ser man längre ut. Vi båda är lite mer tillbakadragna om man jämför med de andra, båda har nästan samma smak i kläder och musik och vi båda går samma linje det vill säga "Estet - bild och form". ögonfärgen, om den ens är viktigt, är dock inte samma. Han har gröna och jag har blåa. Det var jämnt någon som trodde att vi var syskon när vi var mindre där vi gick på Stockholms gator. Elias är dock som en storebror för mig mer eller mindre.

Under vår vistelse på cafet hinner vi prata om en massa saker mellan himmel och jord. Minnen från förr och hur roligt det skulle bli med julafton imorn. Vi på hemmet kanske inte får de bästa julklapparna och de allra nyaste grejerna men damn vilken gemenskap. Och det är det man ser fram emot mest. Det enda jag vill ha är ett samtal från den jag älskar mest här...
jag avbryts ur mitt tänkande av att jag får syn på en bekant figur. Han och hans kompis jag bokstavligen gick in i den där dagen i höstas. Även han som fick mig att sitta bredvid honom i tunnelbanan. Hoppas han inte ser mig...

______
Så två kapitel ur "Hon där tjejens" perspektiv! Jag tyckte det var roligt att skriva ur hennes och även få in en ny karaktär!

Hoppas ni gillar boken än så länge!