Förföljd...

Kapitel 7

Jag var Charlotte Einarsson.

2 månader senare.

Jag hade äntligen blivit av med repen runt mina handleder och fått börja gå runt lite men inte mer än i det lilla rummet jag var i. Jag hade slutat hoppas på att någon skulle hitta mig så jag började trivas riktigt bra nu.

Pappa och jag hade kommit riktigt bra överens och nu våldtog han inte mig utan jag gillade det verkligen. Just nu vad han ute för att komma med en present till mig.

Jag hör hur dörren öppnas, jag kan höra stegen utanför och så öppnas dörren. Där står pappa med en blond tjej över axeln, hon verkar avsvimmad för hon rörde sig inte och sa inget.

-vem är det? Frågade jag snällt.

-det är din lillasyster. Sa han och la ner tjejen på golvet. Och hon heter Violetta. Fortsätter han.

Jag tittar på tjejen framför mig, hon har fint blond hår, det är blått runt hennes öga (som säkert pappa hade gjort) och hon hade på sig mörkblåa jeans med en röd t-shirt. Jag tittade noggrannare på henne och såg att hon måste vara runt 14. Det var något med henne som var bekant med jag kom inte på vad det var.

-vad ska vi med henne till? Frågade jag som kände en liten avundsjuka över sättet som pappa tittade på henne.

-när du sov en natt så gjorde jag ett graviditets test på dig och det visade sig att du är med barn. Eftersom jag vill knulla någon så var jag tvungen att hitta en syster till dig för du kommer inte kunna knulla när du är gravid. Säger han och ler mot mig.

Vänta va? Var jag med barn? Var jag tvungen att föda här? Det ville jag inte och framför allt så ville jag att mitt barn skulle få det bra. Jag vill inte!

-pappa jag vill inte ha barn. Säger jag tyst.

-nonsens, det blir riktigt bra och när barnet är stort nog kan du lära upp henne vad hon ska göra för mig. Svarar han.

Jag tänker på den stackars lilla flickan som inte har en aning om vad som kommer hände med henne. Det var inte rätt! Jag kunde hantera pappa men det kunde inte dom andra som har varit här för varje gång jag har hört någon annan människa här har pappa sen kommit med en blodig klänning.

-du behöver inte henne, du har mig och jag lovar dig att jag kommer knulla dig när du än vill. Bara jag slipper att föda barnet. Säger jag och börjar ta av mig min rosa klänning.

Pappas blick går längs min nakna kropp (jag hade aldrig underkläder eftersom pappa inte gillade det) han började knäppa upp sin blåa skjorta. Jag slängde mig på honom och började kyssa honom mjukt, han tog tag i mina bröst och tryckte upp mig på väggen. Jag knäppte upp hans byxor och drog mer dom. Jag kände hur hans stora lem reste sig upp i hans kalsonger.

-Gud vad jag älskar dig. Viskar han i mitt öra

Jag drar ner hans kalsonger och så börjar han gå ut och in i mig. Jag börjar stöna högt och ett leende sprids på hans läppar. Han kör bara fortare och fortare och tillslut sprutar han i mig.

När han är klar slänger han bara ner mig på golvet, tar sina kläder och går därifrån. Så händer det varje gång, att han går ut utan att säga ett ord.

Jag glider ner på golvet och känner mig äcklig. Jag trivs här men jag känner mig som en jävla slampa varje gång jag hoppar på honom för att inte göra honom arg och nu gjorde jag det för att skydda någon jag inte ens känner. Jag förstod att jag skulle vara tvungen att föda barnet iallafall.

-jävla slampa. Viskar jag till mig själv. Jävla fucking skit slamp. Fortsätter jag och dunkar huvudet i väggen.

Minerna av min mamma kommer upp i mitt huvud eller rättare sagt dom väldigt få minerna för jag kan inte ens minnas vad hon heter. Jag kan se henne bruna hår, hennes mörka ögon men sen tar det slut.

-vart är jag? Hörs en tyst och ljus röst.

Jag vänder mig snabbt åt den lilla flickan som ligger på golvet. Hon tittar på mig med ledsna blåa ögon och så börjar tårarna rinna. Jag kryper mot henne och tar tag i hennes hand.

-det är okej, jag är inte farlig och jag är ledsen att det här hände dig. Viskar jag tillbaka.

-men jag vet inte vad som har hänt och varför är du naken? Säger och granskar min kropp.

Jag tittar ner och ser att min kropp är ner stänk i sperma och att jag har massa riv sår och blåmärken.

-det är okej, jag heter Charlotte men du kan kalla mig Ellinor när han inte är här. Säger jag snällt.

-vem är han? Jag heter Annika Rosenberg. Svarar hon.

Jag tänker en stund för jag vet att jag har hört det namnet tidigare. Varför känner jag igen det? Vänta nej!

-vad heter din syster. Frågar jag.

-Johanna men hur vet du att jag har en syster? . Svarar hon.

Nej inte Johanna, snälla varför måste det vara hon? Varför måste det vara min bästis syster? Varför?

-men herregud det är ju du Ellinor! Skriker hon ut.

Man hör hus någon kommer utanför rummet och så öppnas dörren. Där står pappa med en stor kniv...

----------------------------------------------

Hej förlåt att jag inte har uppdaterat på ett dag. Jag håller på att flytta men jag lovar att jag ska bli bättre.

Tack för alla fina kommentarer och skriv gärna om ni har några idéer om vad ska hända eller om någon av er vill vara med i den? 💙

Ha en bra sommar! 😋💙😉