Förföljd...

Kapitel 12

Annikas pov

-hon har stuckit, det finns igen som kan rädda dig och du kommer få vara här med mig för evigt. Viskar han i mitt öra.

Han och hans tvilling hade turas om att våldta mig, jag försökte kämpa i mot men när det blev deras femte gång orkade jag inte mer.

Charlotte hade dragit för flera timmar sedan, jag trodde hon skulle hjälpa mig för hon är så bra vän med Johanna min älskade syster.

-snälla, jag gör vad som helst bara om du släpper ut mig. Bönar jag.

Han ger mig ett elakt flin, tar ett hårt grepp runt min käke och pressar ihop mina kinder.

-lyssna på mig nu din lilla skit. Du ska aldrig be om att få komma härifrån för det kommer aldrig hända, det är lika bra att du förstår det för då blir allt mycket lättare för dig. Ryter han och trycker ner mitt huvud i kudden.

Jag låg i sängen som Charlotte eller Ellinor hade legat i när hon var kvar. Hur kunde hon lämna mig?

Hur kunde hon lämna hennes bästa väns lilla syster kvar hos en äcklig pedofil?

Mina tårar börjar rinna okontrollerat, jag försöker sluta men dom bara rinner och rinner.

Mamma, är det första som kommer upp i mitt huvud, allt jag vill är att hon ska komma och krama om mig och säga att allt kommer bli bra.

-mamma, mamma, snälla mamma jag vill här ifrån. Snyftar jag.

-hörde inte du vad jag sa? Frågar han mig när jag fortsätter att snyfta efter mamma.

-snälla, jag är bara 13 och jag har inte gjort något dumt i hela mitt liv. Det värsta jag har gjort är att ta för mycket chips på lunchen så snälla. Bönar jag även fast jag vet att det är lönlöst.

Han går bara ut ur rummet utan ett ord och stänger dörren med en smäll. Jag tittar på min blodiga hand, som nu bara har fyra fingrar och ett hål.

Jag fattar inte att det slutade blöda, jag hade hoppas på att jag skulle förblöda och dö.

Mitt öra var det värre med för det blödde fortfarande en del, det dunkade och sved. När jag tänker tillbaka på hur det hade smakat höll jag på att spy igen.

-snälla Gud, om du hör mig så låt mig inte dö här och snälla rädda mig. Jag vet att du inte borde lyssna på mig för jag har svikit dig men snälla. Viskar jag och tittar upp i taket.

Snälla någon....... Rädda mig.

---------------------------------------------

Hoppas ni blev nöjda med Annikas pov, ska tänka på det mer så ni får reda på vad som händer med stackars Annika.
Jag tror nästa kapitel ska handla om Charlotte och kanske lägger jag in något med Annika.

Tack för att ni läser 😋💙😘