4

37 6 2
                                    

Och det är hur jag fick reda på att jag är döende.

Fast egentligen har jag alltid varit döende. Min process i döendet snabbades dock på en hel del, och hur mycket jag än önskade att jag kunde fördröja min död i ytterligare 60 år eller så, så kunde jag inte ändra på ödet.

Jag är ett av dem barnen som föräldrar till andra barn kommer titta på och säga: "tur att det inte var vår dotter".

Så varför vara ledsen? Jag kan inte ändra på ödet. Jag.Kan.Inte.Överleva.

Jag vill bara inte spendera mina sista dagar på ett sjukhus. Fy fan vad deprimerande.

Men det var ytterligare en sak jag inte kunde ändra på. Trots att jag ändå skulle dö så gjorde dem regelbundna undersökningar.

De försökte väl dra ut på mitt lidande.

Så den dagen blev jag placerad i ett sjukhusrum som jag skulle dela med en annan cancertjej.

Det var Alena, fast det visste jag såklart inte då.

Jag la mig på min säng och tänkte på livet och döden och att jag snart skulle få reda på vad som hände efter döden. Ganska spännande ändå?

Eller inte.

Jag drog suckandes på mig mina hörlurar och spelade min musikalista.

I am hanging in the bathroom at the biggest party of the fall

För deppigt.

I've leart to slam on the brake before I even turn the key

NEJ

Varför är alla musikallåtar så ledsna? Jag har nog med sorg i livet redan.

Jag har precis tagit av mina hörlurar och stirrar upp i taket då hon kommer in.

Stjärnor [ PAUSAD ]Where stories live. Discover now