Stjärnor [ PAUSAD ]

7

Det var ganska lätt. Senare den kvällen så ringde jag Lisebergs-människorna och förklarade vår situation. De fick antagligen medlidande, och sa till mig att de aabsolut kunde göra det för oss. Sedan så pratade jag med Alenas mamma, och sedan så gick jag och la mig med fjärilar i magen. Vad skulle hon tycka om det?

Det var så, att hennes ena önskning var att få åka atmosfear på Liseberg. Jag dömer henne inte, mina drömmar hade nog varit ännu mer patetiska.

Problemet är att båda vi två är alldeles för sjuka för att åka den riktiga atmosfear, så på Alenas lista hade hon lagt till "jag vet att det är omöjligt...".

Men jag fick en idé med en gång.

Under tiden då de sa att jag var "frisk", så var jag en gång på Liseberg. Jag vet, det var antagligen en av faktorerna som förvärrade återfallet, men y'know, jag kunde omöjligt vetat det då.

När jag var på Liseberg, så fanns det en VR-åkning av "Valkyria", en berg och dal-bana som skulle komma om något år eller så.

Så om Alena är för sjuk för att åka riktiga Atmosfear... Ni ser antagligen vart mina tankar är på väg.

Så, snabbspolning tills när jag sitter i bilen med en förvirrad Alena, och bara fnissar för mig själv.

"Men vaaaad" klagar hon.

Sedan så la hon huvudet på sned och spärrar upp ögonen.

"Snäääälla berätta vart vi är påväg?"

Jag skrattade bara ännu mer och puttade undan hennes huvud.

"Det är en överraskning!" sa jag glatt.

Hon bara suckade, men med ett leende på läpparna.

"Är vi framme snart?"

"Alena, du låter som en femåring"