Vi dansar vidare i livet | D.L

Löftet

Söndag 6 maj 2018. Klockan 06:30

Alarmet ringde och min trötta arm sträckte sig för att nå mobilen. Jag var inte särskilt exalterad inför dagen som skulle komma. Nummer ett på listan för idag var att jobba, mitt jobb just nu gav inte så mycket men en inkomst behövs och mina kollegor gjorde det roligare. Jag jobbar på Statoil, eller Circle K men vem kallar det det? Iallafall, där har jag jobbat i snart åtta månader och det känns helt okej, det funkar tills jag hittar något bättre. Det enda som just nu störde mig var att varannan söndag hade jag morgonpasset med mitt ex och en av dem söndagarna var idag. 

Söndag 6 maj 2018. Klockan 08:05

Jag hade precis kommit fram till jobbet och bytt av dem som jobbade natten. Max var sen som vanligt så jag började plocka fram allt nytt och började bre mackorna och satte på grillen för korvarna. Man hade sina rutiner på jobbet och det var skönt. Runt halv nio klev Max in i butiken och log mot mig, jag himlade med ögonen och gav ifrån mig en lätt suck. 

"Sovit gott?"

"Hm." 

"Du pratar fortfarande inte med mig?" 

Jag kollade på honom med en kall blick innan jag återgick till att fylla på växel i kassan. 

"Kan vi inte bara snacka om det? Det har gått två månader vi måste gå vidare!" 

"Max. Jag har gått vidare. Jag bryr mig verkligen inte om du inte gjort det men jag har gått vidare men det betyder inte att jag vill prata med dig." 

"Cornelia sa att du börjat träffa någon ny, någon Dante."

"Då ljög hon. Jag träffar ingen." 

"Jag saknar dig."

"The feeling's not mutual." 

Jag tryckte mig förbi Max och gick runt i butiken för att kontrollera allt. Kan denna jobbdagen snälla gå fort. Fem timmar kvar. 

Söndag 6 maj 2018. Klockan 11:43

Någon tog inte emot mina böner. En och en halv timma återstår och det känns som jag jobbat i ett dygn. Max försökte ta kontakt, hela tiden, men jag svarade aldrig utan lät konversationen falla bort. Jag hade iallafall gått på lunchrast och satt ensam inne i personalrummet och tog upp mobilen då jag alltid lät den vara i jackfickan då det kändes otrevligt att ha med den ut i butiken. Jag klickade in mig på SMS då jag fått några under arbetstimmarna. 

Dante 10:34

Hej, kan vi ses senare?

Moa 11:48 

Har du pratat med killarna?

Dante 11:50

Kanske

Moa 11:50 

Vi kan träffas när ni snackat. Ni måste snacka. 

Dante 11:52

Okej, jag pratar med dem när dem vaknat. Kan vi ses hos dig vid 15? 

Moa 11:54 

Ja, prata med dem bara. 

Jag hoppas verkligen inte Dante tog mina svar som ett straff. Jag förstod att det var hårt av mig att begära något av honom sådär men jag såg på honom att det han behöver just nu är sina vänner. Det värmde dock i hjärtat av att han ville träffa mig, det fick resten av dagen gå lite snabbare.