Vi dansar vidare i livet | D.L

Känslorna

30 juli 2018. Klockan 16:38

Jag stängde dörren bakom mig och tog ett par steg in i lägenheten. Jobbdagen hade gått fort, ganska fort och nu var jag äntligem hemma för att bara ta det lugnt. Igår tog jag det också lugnt, Dante var och jobbade hela dagen med killarna och jag var hemma och städade för det behövdes. Dante sa igår att han skulle komma förbi idag när jag jobbat klart så jag skickade iväg ett SMS så han visste att jag var hemma.

Moa 16:40

Hemma nu, när kommer du?

Dante 16:41

Är hos Axel, åker härifrån om 10 

På jobbet hade jag verkligen försökt tänka på annat men det var så svårt när allt som kom upp hela tiden var Dante och Amanda och så ska det inte vara. Jag ska inte gå runt och tänka på min killes ex, jag har ingen anledning till det men ändå var det det enda som kom upp i huvudet. Jag tog tag i ett par soppåsar och tog mig ner mott soprummet och på vägen tillbaka mötte jag Dante som precis skulle gå upp.

"Hej." 

"Hej, hur är det?" 

"Bara bra, hur är det själv?" 

"Just nu? Bättre än någonsin. Hur var det på jobbet?" 

"Eh, som vanligt, massa saker att skriva bara. Fick ni gjort mycket hos Axel?" 

"Ja, det vi skulle göra blev gjort iallafall." 

Jag nickade åt Dante och öppnade dörren och gick in. Han gick ganska direkt  mot vardagsrummet och slog sig ner på soffan. Jag satte mig tätt intill honom och lutade huvudet på hans axel. Hans tröja var fortfarande varm efter att solen värmt upp den. Han tog sin ena hand och la den ovanpå min och så satt vi i flera timmar och bara va, vi två. 

"Du, jag ska hem till mina föräldrar på middag i övermorgon, dem vill nog att du ska följa med. vill du det?" 

Jag kollade upp dem få centimetrarna som skiljdes mellan oss.

"Ja, det vill jag." 

Han log mot mig och gav mig en puss på pannan innan han lutade huvudet mot mitt. Jag somnade i den positionen för när jag öppnade ögonen igen var det mörkt ute, jag kollade upp mot Dante och kunde se att han också somnat. Jag flyttade försiktigt på hans hand och ställde mig upp. Jag stängde av TV:n innan jag gick ut mot köket för att ta ett glas vatten, på köksbordet låg Dantes mobil och plingade till för varje sekund som gick, jag vet att det inte är okej att snoka men jag blev nyfiken så jag tog upp mobilen och kollade vem det var som SMSa.

Amanda 18:32

Dante, vi måste prata om det

Amanda 20:12

Kan du snälla svara? Vi MÅSTE prata om det, du kan inte undvika det

Amanda 22:58 

Jag kommer till dig imorgon så du måste prata om det, du kan inte bara säga så och sen ignorera mig? 

Amanda 23:34

Förstår om du ångrade vad du sa, jag ångrar att jag hörde det. Känns tråkigt att jag gick vidare när jag flyttade till LA och du fortfarande tvivlar på hur du känner när du träffat någon ny? Fattar du inte hur jävla skevt det är att säga så när du är med Moa? 

Mitt hjärta bultade hårdare och hårdare för varje SMS jag läste. Vad menade Amanda? Att Dante fortfarande hade känslor för henne? Jag kunde verkligen inte tänka klart nu, vad skulle jag göra nu, säga till honom att jag råkade läsa eller låtsas som ingenting? Kanske det rätta är att skita i det. Jag vill inte förstöra det vi har men samtidigt kan jag inte bara sitta och titta på medan han har känslor för två personer. Eller har han ens känslor för mig? Jag tog mig ut till vardagsrummet och kollade på honom en stund där han sov i soffan. Han var min, det låter själviskt men jag kan inte förlora honom, han gör mig gladare än någonting annat. Jag gick fram mot honom och försökte väcka honom.