Vi dansar vidare i livet | D.L

Stativet

Fredag 25 maj 2018. Klockan 12:48

Solen stod högt på himlen och längre ner på gatan hörde jag skratt som ekade. Jag gick längs vägen med Leija, min hund, eller min och min det är väl snarare mina föräldrars. Idag var ännu en dag då det var varmare än förväntat och man gick och svettades i shorts men jag ska inte klaga. Mina föräldrar var iväg på ett spa över dagen och det var därför min plikt att vara hemma med hunden. Det var extremt varmt på asfalten så jag såg till att Leija höll sig på gräset in mot skuggan. När jag återvänt till huset började jag att laga något att äta. Leija fick nöja sig med vatten men det såg inte ut som att det var något annat hon ville ha. Själv var jag sugen på riktig mat men det gick inte riktigt att få ihop då kylskåpet stod nästan tomt. Precis innan jag var påväg att ge upp hittade jag, längst bak i frysen, lite kyckling som jag stekte lätt och åt tillsammans med lite ris. Såhär tråkigt har jag inte haft på länge men det var bara att hålla ut ett par timmar till. Strax efter fyra öppnades farmdörren och mamma klev in och stängde ner en tung väska. 

"Hej! Har det gått bra?"

"Jadå. Vi har varit ute lite och ätit." 

"Ska du stanna eller ska du gå hem?"

"Jag tror jag drar hem, jag har tvättid vid fem så måste hinna hem till det." 

"Va du är duktig! Tack så mycket för hjälpen, älskling." 

Jag kramade om mamma och gick ut till uppfarten där jag istället mötte pappa. Han höll på att lasta ut ett par lådor och väskar ifrån bilen och Leija hoppade upp och ner brevid honom. 

"Hej, kan du köra hem mig?" 

"Absolut, ska bara ställa in dessa." 

Jag satte mig i bilen och väntade på att pappa skulle göra samma. Påväg hem lyssnade vi på radion, inget intressant, mest musik från 2015 eller bakåt. Det var väldigt tjock trafik på vägen hem och det tåg överdrivet lång tid att ta sig igenom allt. Det hade nästan gått snabbare att gå hem. 

"Tack för skjutsen."

"Det var så lite så, ta hand om dig." 

Jag gav pappa en kram innan jag steg ur bilen och gick fram emot porten och påväg dit stötte jag på ett familjärt ansikte.

"Hej." 

"Hej, Moa!" 

"Njuter du av det härliga vädret?" 

"Man får passa på. Jag väntar på Dante men som vanligt är han sen."

"Eh, det är nog inte hans fel, trafiken är nog värre än någonsin idag." 

Jag vinkade ett hejdå till Noel som satt på bänken utanför porten och gick upp mot min lägenhet. Den såg ganska tråkig ut när man kom in, allt var vitt och tomt, låter lite dystert. Jag hängde av mig min väska och tog av mig mina skor innan jag gick in till mitt sovrum och satte mig på sängen med datorn i knät. Anna, chefen på Veckorevyn, hade mailat ett par papper jag var tvungen att läsa igenom och skriva på så jag passade på att läsa dem säkert tio papprerna som låg i inkorgen. Det tog ett tag att läsa igenom alla papper men till slut var jag äntligen klar och kunde andas ut. För mycket jobb för en dag. Timmarna gick och det blev allt varmare i lägenheten och för att vädra gick jag till fönstret och öppnade det lite och samtidigt som jag öppnade fönstret ser jag hur Dante's bil svänger in på gatan. Jag bestämmer mig istället för att öppna fönstret helt och kollar på hur bilen vänder om och stannar utanför porten. Noel gick ut men det gjorde också Dante som gick back och öppnade upp bagageluckan. Han plockade ur en stor väska som jag antar innehåller dyra prylar? Han var ganska försiktig med den. 

"Hallå!" 

Jag ropade lätt ner till de båda killarna som snabbt vände sina huvuden mot mig.

"Sluta stirra och kom ner och hjälp till." 

Jag tog mig ner för trapporna och gick fram till bilen. Noel gav mig en påse i ena handen och ett stativ i andra. Dante låste bilen och alla tre tog sig upp för trapporna och lastade av allt i Noels lägenhet. Noel tackade för hjälpen och jag gick trappan ner till min lägenhet där jag i tur sa hejdå till Dante som fortsatte ännu tre trappor ner. Det dröjde dock inte länge förens det knackade på dörren igen och Dante stod där utanför. 

"Hej, igen." 

"Long time no see." 

Jag flyttade mig från dörren och lät han ta av sig sina skor. 

"Jag hoppas du inte har något planerat för kvällen." 

"Jag väntade nästan på att du skulle komma hit." 

Vi förflyttade oss till vardagsrummet där vi tog plats på soffan. Vi pratade en stund om deras album som var påväg.

"Jag tyckte du sa att ni var klara?"

"Ja, jag trodde det men det tillkom ett par saker som alla ville ha med så det dröjer nog ytterligare innan vi kan släppa det." 

"Jag som förväntade mig det ganska snart." 

"Beror på hur du definerar snart, men kanske en månad till." 

Vid 20:00 bänkade vi oss framför TV:n för att se Let's Dance, Dante hade inte så mycket att säga till om för jag skulle se det iallafall. Han satt upp och kollade mycket på mobilen, han var inte så värst intresserad, medan jag låg med huvudet i hans knä. I det lilla uppehållet innan röstningen ställde jag mig upp och gick in till mitt sovrum för att byta om, jag gick fortfarande runt i jeans och en tröja vilket inte var så värst bekvämt utan bytte istället om till ett par shorts och en långärmad tröja. Jag återvände till Dante som nu bytt kanal på TV:n och kollade på någon film som såg ut att vara från 80-talet. 

"Ska du stanna här inatt?" 

Jag lutade mig mot väggen och kollade skarpt på honom.

"Vill du att jag ska stanna?" 

"Ja." 

Dante ställde sig upp och gick emot mig, han lämnade mobilen på soffbordet och drog in mig i en kram. Han var varm. Jag la mitt huvud mot hans bröstkorg och slöt ögonen. Så stod vi ett tag innan han släppte taget om mig och lutade sig mot dörrkarmen. Vi stod bara och kollade på varandra med vilja i ögonen. 

"Vad är det?"

Dante la huvudet på sne och kollade på mig frågandes. Jag svarade genom att skaka på huvudet och trängde mig förbi honom och gick in i mitt rum. Jag gick emot fönstret för att stänga det men kände hur hans varma händer hamnade på mina höfter och han lämnade ett par lätta kyssar på min hals. Jag blev helt varm i kroppen av hans berörelse och vände mig mot honom så våra läppar möttes. Vi gick tillsammans mot sängen och jag såg hur han log mot mig. Han var allt mer än bra. Våra läppar möttes en sista gång innan han gick hela vägen ner när han gick ner på mig. 

Del 14: Check! Eh, detta var inget jag var riktigg bekväm i att skriva men my friend tyckte det var jättekul att se mig plågas. Men 1000 ord senare kan jag nu pusta ut. Ger också cred till my friend som tyckte hon var så jävla kreativ ang sista meningen, det är också hon som karaktären Moa är inspirerad av, om det nu ska vara något positivt. Hoppas ni kunde ta er igenom denna delen för det kunde inte jag, ha det bra! 

MVH A