Vi dansar vidare i livet | D.L

Planeringen

25 juni 2018. Klockan 12:05

Kontorsstolen var fortfarande lika obekväm som första dagen på jobbet. Jag hälsade på alla som gick förbi mig och väntade på Frida. Igår kväll funderade jag länge på om det var rätt läge att SMSa Dante efter vårt lilla möte men jag gjorde det aldrig. Inte för att jag inte ville men när vi pratade kändes någonting verkligen fel. Som om den här månaden verkligen gjorde något för honom som inte hände för mig. Hade han redan gått vidare? Han SMSade inte heller men det förvånade mig inte, han var inte den som tog första steget angående det mesta. 

"Moa, jorden anropar." 

Jag föll ur min dagdröm och tittade mot Frida som viftade sin hand framför ansiktet.

"Ja, förlåt." 

"Ska vi börja?" 

"Ja, jag hämtar lite kaffe så sätter vi igång." 

Det var nu dags att redigera och gå igenom allt videomaterial från gårdagens intervju med Hov1. För att orka med redigeringen som vanligtvis tog mellan 3-4 timmar gick jag mot det gemensamma köket för att hämta lite kaffe åt mig och Frida. 

"Ursäkta, kan du göra kaffe för några till?"

Jag vände mig om och mötte ett nytt ansikte. Det var en kille som såg ut att vara lite äldre än mig.

"Hur många ska du ha?" 

"Fyra." 

"Då kör vi på sex koppar." 

Jag log mot honom innan jag fortsatte med att lägga i ett nytt kaffefilter.

"Du är ny här va?" 

"Nja, jag har jobbat här i ungefär en månad nu." 

"Trevligt, jag heter Jonathan."

Jonathan sträckte fram sin hand och jag tog fram min.

"Moa." 

Vi snackade lite lätt om jobbet och hur jag haft det här min första månad, han var väldigt trevlig men lite väl glad. Inget fel med att vara glad men han skrattade, log och sa positiva saker hela tiden. När kaffet var klart tog jag tag i två koppar och lämnade köket. 

"Här." 

Jag sträckte fram en kopp till Frida och hon tog försiktigt tag i den. Hon hade redan kommit igång med redigeringen så jag satte mig ner brevid henne och vi drog igång med det timlånga arbetet. Jag log medan vi kollade igenom videon, Dante såg glad ut genom hela videon och han skrattade åt nästan allt Noel sa, vilket jag också gjorde. 

"Hm, ska vi ta med det här? Eller verkar det lite onödigt?" 

"Lite onödigt tycker jag." 

Vi var klara med redigeringen vid kvart i fem och skickade iväg den för att få den bekräftad och accepterad. Jag slutade vid fem men gick direkt när vi var klara, jag skulle inte hinna börja med något nytt ändå. Vädret var lite svikande idag så idag fick det bli bussen hem men det gjorde inte så mycket. På bussen drog jag upp mobilen ur fickan och såg att jag fått ett SMS och klickade in mig på appen.

Dante 16:48

Hej, vill du komma förbi ikväll?

Moa 17:02

Låter bra, kommer vid sju

Humöret som sänktes utav vädret vände plötsligt. Jag blev otroligt glad över att han ville träffa mig.

25 juni 2018. Klockan 19:03

Det spöregnade påväg mot Dante och närmsta hållplatsen låg säkert 200m bort från hans lägenhet och dumma jag glömde ett paraply. Jag tog mig in i trapphuset och upp för trappan, jag skakade av mig lite vatten medan jag väntade på att han skulle öppna dörren. När han öppnade och såg mig skrattade han till.