En fotboll i ansiktet är vad som påbörjar det nya kapitlet av sjuttonåriga Gabriellas liv.
Gabriella lämnar det uttjatade Sverige och familjedramat bakom sig när hon under sommaren reser till Italien för att bo hos sin moster. Hon hade dock inte tr...
Sedan jag anlände till Italien i juni hade den gemensamma nämnaren genom dagarna varit den strålande solen. Därför kändes det som en lätt uppfriskande omväxling när det äntligen kom lite regn. Jag förstod att ovädret glädje många med tanke på lantbruket och risken för bränder, men själv hade jag gärna kunnat sitta ute i trädgården och njutit av solljuset.
Eftersom det hela dagen hade regnat som om himlen stod vidöppen hade varken jag eller Annelie känt motivationen till att göra något speciellt. Istället spenderade jag timmarna i bäddsoffan och under mitt täcke i väntan på att regnet skulle upphöra.
Jag tittade på serier, något som jag inte hade gjort en enda gång hittills under semestern. Det första jag packade ner i min resväska var min dator eftersom jag hemma i Sverige var hundratio procent säker på att jag inte skulle överleva sommaren utan den, men de enda gånger då jag faktiskt satt framför den hjärnförlamande skärmen var när jag videochattade med Cilla. Jag hade aldrig känt behovet av att få tiden att gå med hjälp av lite serier och filmer eftersom den hade skött det på egen hand. Dagarna gick så mycket fortare än vad jag trodde att de skulle göra och det berodde på Beto. Hans umgänge slog alla serier i världen med hästlängder och därför förblev min dator något av ett dammsamlande objekt.
Men just idag gick minuterna och timmarna långsamt och därför unnade jag mig en riktig slappardag.
När jag var halvvägs in i det sjuttonde avsnittet av min favoritserie ringde dock min mobiltelefon som låg vid min sida. När jag läste bokstäverna som formade Betos namn över skärmen tryckte jag genast på pausknappen, plockade upp min mobil och svarade med ett enkelt hello.
"Hi Bella!", började Beto och tonen på hans röst avslöjade att han var exalterad över något. "How are you?"
Det vanliga pratet om hur vi mådde och vad vi för tillfället ägnade oss åt flöt mellan mig och Beto genom telefonen under någon minut innan jag tog tjuren vid hornen och frågade varför han hade ringt. Det kunde mycket väl ha varit så att han bara ville prata, men oftast när någon tog sig friheten att slå en signal till någon annan fanns det något hon eller han ville förmedla. Det ville även Beto denna regniga eftermiddag som om några få timmar skulle övergå till en regnig afton.
"I begged papa to borrow the restaurant this evening and after a while he said yes! So if you'd like to, we could cook some food."
Omedvetet hade ett leende dragit sig ut över mina läppar och som riddaren i sin skinande rustning och på sin vita springare kom Beto till undsättning och räddade min dag. Dessutom kunde jag inte föreställa mig något mer romantiskt än att få laga mat med min italienska romans.
"I would love to," svarade jag och täckte min mun med mina knogar för att inte skrika rakt ut av all den glädje som bubblade upp i min kropp.
"Wonderful!", utbrast Beto på andra sidan av tråden och jag vågade nästan gissa att han var lika exalterad över våran "date" som jag var. "Will it be good in an hour?"
Jag var påväg att svara med ett rungande yes, men sedan såg jag reflektionen av min egen spegelbild i datorns skärm. Mitt hår var trassligt uppsatt i en knut och jag hade ännu inte gått ur min pyjamas. Jag hade inte heller duschat och kunde därför känna doften av den intorkade svetten som låg som ett lager över hela min kropp.
"How about an hour and a half?"
"Alright princess. Put on something nice!"
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
