Amore i Rom

ventuno; Konsten Att Beställa Mat

Tjugosjätte juni - förmiddag

"Det är så svårt att välja mascara, tycker du inte?"

Jag lyssnade med ett halvt öra till Annelies frågor medans jag strosade runt bland hyllorna i kosmetikbutiken. Jag svarade med ett mumlande mm och tittade på allt smink som prydde de upplysta hyllorna. Jag hade allt smink jag behövde och därför tvingade jag mig själv att inte köpa något.

Vi hade strosat omkring i snart en och en halv timme bland de små affärerna och för varje ny butik vi gick till, desto mer ville jag gå hem. I början var det kul att shoppa med Annelie och jag hade till och med fått tag på en ny jeanskjol, men nu började jag tröttna. Framförallt berodde det på att mina tankar togs upp av Betos ansikte. Jag drömde mig bort och föreställde mig hur det hade kunnat vara om vi hade spenderat dagen tillsammans istället för isär. Kanske hade vi haft det härligt på stranden, badat tillsammans och solat bredvid varandra på varsin badhandduk. Kanske hade jag även funnit modet att fråga Beto om han kunde smörja in min rygg, precis som i filmernas värld. Det hade han då med glädje gjort och på ett flirtigt sätt hade han "råkat" röra vid min rumpa.

"Jorden anropar Bella!"

Ljudet av min mosters röst fick mig att vakna upp ur mitt dagdrömmande och när jag mötte hennes blick kunde jag se i hennes ögon och på hennes flinande ansiktsuttryck att hon nästan visste vad (eller vem) jag stod och tänkte på. Men hon sa inget om det, vilket jag var glad över.

"Jag ska bara gå in och köpa lite strumpor i affären tvärs över gatan så kan vi gå och äta något sen," sa hon och jag kände mig lättad över att veta att det snart var slut på dagens äventyr. Att hoppa över frukosten var vid närmare eftertanke kanske ett misstag eftersom jag vid min mosters ord om mat kände hur det knöt sig i min mage av hunger.

Butiken på andra sidan var mysigast hittills av alla de vi hade gått in i.

Det första som slog emot mig var den friska doften av doftljus - som även det fanns att köpa - och totts att butiken inte hade ett stort sortiment av kläder var nästan varje plagg något som jag själv hade kunnat bära. På väggarna och längst ställningar hängde klädesplagg i varma färger för kvinnor i alla storlekar och former och jag blev genast som förälskad i den lilla shoppen.

"Ciao, ciao!", hälsade butiksbiträdet bakom kassan och medans Annelie letade efter den rätta storleken på sina strumpor strosade jag runt bland klädställningarna som pryddes av granna klänningar.

En lugn, italiensk låt spelades i bakgrunden ur någon gömd högtalare och de mörkbruna panelväggarna, tillsammans med doften av ljuvliga doftljus, satte ett lugn i min kropp.

Min blick fastnade på en klänning med en mörkare tomatröd färg och vars iögonfallande tryck var mörkblåa små blommor och andra krusiduller. Klänningen var kortärmad, tight runt midjan och med en luftig kjol som jag kunde se framför mig fladdrade runt låren i vinden. Över ryggen, från klänningens skulderbladsdjupa krage ner till svanken, löpte en tunn dragkedja som jag rörde vid. Vore den helt neddragen skulle antagligen hela bärarens rygg visas. Jag tittade på prislappen som hängde från klänningen och blev lite lätt besviken. Sextiofem euro.

"Wow, den är fin!"

Annelie som hade fått tag på sina strumpor höll upp klänningen framför mig och mätte den runt min kropp. "Du skulle vara jättesöt i den."