En fotboll i ansiktet är vad som påbörjar det nya kapitlet av sjuttonåriga Gabriellas liv.
Gabriella lämnar det uttjatade Sverige och familjedramat bakom sig när hon under sommaren reser till Italien för att bo hos sin moster. Hon hade dock inte tr...
Jag kunde tänka mig att den stackars fjortonåriga killen fick se mer än vad han hade förväntat sig när han steg in i sitt badrum denna morgonen. En helt naken tjej med en handduk hängandes framför sig.
Carlos ögon blev stora av förvåning och han frös till på tröskeln till badrummet. Vi stod tysta eftersom ingen av oss visste hur den skulle få fram några ord (eller vad den skulle säga heller för den delen). Men sedan, som att hans nyvakna ögon precis hade insett att det var jag och inte någon främmande kvinna, sa han: "Bella?"
Jag nickade, för visst vad det jag. Jag önskade dock att det inte var jag.
Carlos halvt panikslagna, halvt oförstående blick drog sig bort från min kropp och hamnade istället på golvet där mina underkläder låg. Kanske var det hans första gång att se damunderkläder på detta viset, för jag kunde tydligt se hur han försökte svälja ner klumpen som bildades i hans tunna hals.
Jag tyckte helhjärtat synd om den stackars tonårskillen.
"I... I'm... I'm sorry," klämde Carlos fram och trotts att jag kände mig både väldigt stirrad på och väldigt blottad, kunde jag inte vara arg på honom. Det var trotts allt jag som stod naken i hans badrum klockan halv sju på morgonen.
Han försökte få fram mer ord, det kunde jag se på honom, men istället verkade det som att han insåg att han hade fått tillbaka makten över sina lemmar och genast smet han ut ur badrummet. Dörren slog igen efter honom och jag rusade fram till den och vred upp handtaget igen. Inte för att det verkade ha någon större effekt.
I all hast och i ren panik drog jag på mig mina kläder igen för att undvika ännu en pinsam situation. Innan jag lämnade badrummet drog jag mina fingrar genom mitt fuktiga hår och suckade i ovetskapen om ifall jag skulle skratta eller gråta.
Jag hade aldrig fått en särskilt nära relation till Carlos eftersom han alltid kändes så avlägsen, men jag hoppades verkligen att han förstod att morgonens händelse var best förvarad som en hemlighet mellan oss båda.
Hoppla! Dieses Bild entspricht nicht unseren inhaltlichen Richtlinien. Um mit dem Veröffentlichen fortfahren zu können, entferne es bitte oder lade ein anderes Bild hoch.
När jag kom tillbaka till Betos sovrum var fortfarande mina kinder brinnande röda, vilket Beto såklart la märke till. Han hade vaknat, börjat klä på sig och att jag betraktade honom medans han klev i sina blåa och rippade jeans var inte ens hälften så skämmigt som det jag precis hade gått igenom.
"What's up?", frågade han med ett fundersamt ansiktsuttryck, men med en lugn röst.
Jag ville inte svara på frågan, därför ljög jag och sa att det inte var någonting alls. Till min stora lycka verkade även Beto tro på mig. Kanske räddade mitt våta hår mig från att skämmas ännu mer eftersom en varmt ångande dusch kunde resultera till ett rött ansikte. Tack och lov för det.
