Amore i Rom

diciannove; Uppåtvänt Dörrhandtag

Tjugosjätte juli - morgon

Jag vaknade till känslan av Betos varma andetag mot baksidan av mitt öra. Vi hade sovit tillsammans i hans säng för andra gången. Han kramade om min kropp bakifrån och jag kunde inte låta bli att njuta av det lätta trycket över min mage som lämnades av Betos armar - som trotts hans djupa sömn var en aning spända.

Det fanns inte längre några bortförklaringar jag kunde komma med om varför jag sov över hos Beto, ifall nu någon skulle komma med just den frågan. Förra gången hade jag enkelt kunnat skylla på att jag inte ville befinna min under samma tak som min mamma och förhoppningsvis hade personen i fråga sett det som ett rimligt svar. Men nu hade jag ingen hysterisk förälder på besök och anledningen till att jag sov under Betos täcke tillsammans med honom nu var för att vi båda villkorslöst ville det.

    Jag sträckte mig efter min mobiltelefon som låg och laddade på Betos enkla sängbord i form av en grönmålad pall - i sin enkelhet - och träffades av blandade känslor när jag såg att klockan inte var mer än halv sju. Beto hade satt ett alarm som skulle gå av och väcka honom vid klockan 06:45, eftersom det var då förberedelserna med att ta ner stolarna från borden och skörda nya råvaror från trädgården på taket påbörjades i restaurangen nedanför oss. Alarmet sattes för att det var Betos jobbdag och trotts att jag gärna hade umgåtts med honom hela dagen istället för att återvända hem och sola i trädgården, visste jag att han ville hjälpa sin pappa.

Det började bli väldigt varmt i sängen och jag kände hur mina ben började klibba sig fast mot Betos där de låg sammanflätade under täcket. En av nackdelarna med den extrema sommarvärmen i Italien var att jag inte kunde ligga lika nära Beto som jag ville utan att storkna av värmeslag.

Efter att ha legat omsluten av hans armar hela natten kände jag mig både klistrig och ofräsch av svetten. Jag funderade en kort stund över ifall det vore olämpligt att använda familjens dusch. Jag vinglade fram och tillbaka på dilemmat över att framstå påträngande och att låta Beto vakna upp till doften av intorkat svett och ganska snart insåg jag att jag redan var påväg upp ur sängen.

Jag bröt mig försiktigt ur Betos omfamning, rädd för att jag skulle väcka honom, men det enda han gav ifrån sig var en trött grymtning innan han vände på sig i sängen och föll tillbaka i sin sömn.

Jag smög försiktigt ut genom sovrumsdörren och ut i det tomma vardagsrummet. Det var tyst när jag ensam tassade omkring i lägenheten och allt ljud som mina öron uppfattade var det som strömmade in genom den halvöppna altandörren. Den stod öppen dygnet runt hade jag lagt märke till.

Försiktigt öppnade jag badrumsdörren och trängde mig in i det lilla badrummet och min blick fastnade på duschkuren som var inträngd i det bortre hörnet mellan tvättmaskinen och handfatet. Det var verkligen världens minsta våtrum.

Jag vände mig om för att låsa dörren eftersom jag alldeles strax skulle låta mina kläder falla till golvet, men hejdade min höjda handrörelse när jag insåg att dörren saknade lås. Va?

Jag hade aldrig tidigare gått på en toalett utan ett sorts dörrlås, men vid vidare eftertanke kanske det inte var så konstigt. Lägenhetens innerboende var trotts allt fyra män.

Jag övervägde att gå tillbaka, men trängde genast bort den tanken när jag fick syn på min egna spegelbild i den lilla spegeln över handfatet. Mitt hår var fett och hängde i mörka klumpar efter att ha sovit i det kvalmiga rummet.
Jag fick helt enkelt bita ihop.

Innan jag drog av mig Betos t-tröja (samma som jag sovit i sist gång när jag "hälsade på") tog jag tag om dörrens trähandtag och vinklade det uppåt. För visst kunde det inte bara vara i Sverige som ett uppåtvinklat dörrhandtag betydde upptaget?