Jag älskar dig, Fuckboy

Kapitel 25. Romeo och Julia

Allt jag får fram är något töntigt fnittrande. Vad är jag, tretton? Nej, jag var fan mognare än såhär när jag var tretton. Skärp dig, Nadja.
"Gärna."

Mamma höjer på ena ögonbrynet när Jake ger mig en stel puss på kinden. Den var uppenbarligen för min skull.
"Godmorgon?"
"Godmorgon", kvittrar jag.
"Wow, kan någon hämta min solglasögon, vi har en solstråle i köket."
Jag räcker ut tungan åt henne, men hon skrattar bara som svar.
"Vill ni ha kaffe?"
Jag vet inte om mamma hörde vårt samtal igår eller om hon själv räknat ut det, men hon frågar inte varför jag är så glad, eller varför Jake plötsligt blivit tillgiven.
"Men du, sötnos", ler Jake. "Du glömmer väl inte att vi har prov idag?"
Sacka om att regna på någons parad.

Mirre studerar oss noga. Speciellt våra sammanflätade fingrar. Jake är tydligt obekväm. Han är inte van vid den här typen av ... romantik, helt enkelt.
"Vad är det här?" frågar Olli retsamt.
Hon ställer sig precis framför mig och Jake.
"Gulligt," flinar jag. "Det är vad det är."
"Okej, don't push it. Ska vi inte gå till klassrummet? Ni vet, prov."
"Jake!" ropar någon när vi börjat gå.
Han stannar upp. En av hans kompisar skyndar sig mot oss.
"Varför sa du inget?"
"Va?" frågar Jake förbryllat, men också lite nervöst.
"Om din farmor! Fast vänta lite ..."
Kompisen lägger huvudet på sned. Sedan flinar han brett.
"Värst vad söta vi var då. Hålla handen och allt."
"Nu räcker det", suckar Jake.
Med blossande kinder släpper han min hand. När han är sådär bedårande kan jag inte bli sårad.

"Men berätta nu!" skrattar Olli.
Mirre tar bara ett bloss på sin cigarett. Jake står ett par meter bort med sina kompisar och verkar göra allt i sin makt för att inte dras in i vårt samtal.
"Alltså, vi satt i soffan igår", börjar jag.
Olli nickar exalterat. Jag ser hur det till och med rycker i Mirres mungipor.
"Det var jag, Jake, och Neo. Får jag också en cigg förresten? Tack. Jo, alltså, så vi satt i soffan och snackade."
"Om vadå? Kom igen, du kan inte lämna ute några detaljer!" pressar Olli.
Fan, det kan jag ju inte säga högt.
"Om att säga saker man velat säga länge", fyller Jake i.
Jag ger honom ett tacksamt leende.
"Precis. Och sedan sa han att han hade en sak han velat säga till mig. Sedan frågade han om jag ville bli hans flickvän."
"Åååh", kvider Olli. "Vad gulligt!"
"Jag vet, värsta Romeo och Julia!"
Jake skrattar till. Det där med att undvika vårt samtal verkar sluta gälla.
"Nej. Inte ens i närheten. Har du ingen aning om hur den slutade? Eller började? Eller något alls?"
"Detaljer, detaljer", fnyser jag.
En telefon signal hindrar Jake från att svara mig. Han plockar upp mobilen och lägger den mot örat.
"Hallå?"
Sedan skiner han upp. När hans ögon tindrar på det där sättet vet jag vem som ringde.
"Jadå, det är lugnt, jag har rast nu. Ah, vänta lite."
Sedan går han en bit bort. Då ställer sig Jonte närmare. För att markera mitt ogillande blåser jag ut röken i hans ansikte. Det hjälper inte.
"Vem var det som ringde?" frågar han lågt.
"Hans farmor, antar jag."
"Jag köper inte det."
"Jaha?"
I hopp om att dölja min nervositet tar jag ett djupt bloss. Det blir lite djupare än tänkt och jag måste hålla tillbaka en hostattack.
"Vad är egentligen grejen?"
"Jag vet inte vad du menar."
Jonte himlar med ögonen.
"Men alltså, jag tror inte på att det här handlar om hans farmor."
"Då får du väl fråga Jake."
"Jag har gjort det, men han bara byter samtalsämne."
Jag suckar.
"Jonte, jag har helt missat delen om hur det här är mitt jävla problem. Kan du låta mig röka ifred nu?"

Jake lägger armen om mina axlar när vi kliver av bussen. Jag pussar på hans hand.
"Jonte tjatade på mig idag när du snackade i telefon."
"Jasså?"
"Han köper inte att din farmor är sjuk."
Jake fnyser.
"Vilken skitstövel! Vem ifrågasätter sådant?"
"Fast han har ju rätt."
"Irrelevant. Ignorera honom, det gör jag. Han tröttnar snart."
"Mm, okej."
Men jag tror inte riktigt på det.

Tortyren som är läxor verkar aldrig avta. Och sidorna blir inte färre.
"Nadja, skärp dig", suckar Jake. "Jag blev färdig för snart en halvtimme sedan. Fokusera!"
"Men det är så tråkigt!" gnäller jag.
Jake verkar inte bry sig det minsta om mitt klagande. Dags att byta taktik.
"Kan vi inte gå upp till mitt rum?"
För att verkligen maxa mina chanser viftar jag lite med ögonfransarna.
"Snälla gör det, men var tysta. Jag försöker faktiskt också plugga och ni stör!"
Ibland glömmer jag bort att Neo också sitter vid bordet med sina läxor. Han har inte lika lätt för det som Jake, men han är mil före mig. Jag blänger på dem. Jake verkar redo för att pressa boken i mitt ansikte när det knackar på dörren. Jag är först upp på fötterna. Allt för att slippa plugga. Det är inte förrän jag faktiskt står i hallen som jag inser att det är ganska märkligt att få besök vid tio en vardag. Men vad som helst är bättre än läxor, så jag öppnar. Synen får mig däremot att tveka på om det verkligen var bättre än skolarbetet.
"Jonte?!"

———————————————————————
Det här var näst-sista kapitlet! Förutom epilogen, då. Det finns alltså ett helt kapitel, och en epilog kvar. Tror jag uppdaterar/avslutar på tisdag eftersom jag inte har något att göra den dagen, men sotaren kommer på onsdag (vuxet osv)