Jag älskar dig, Fuckboy

Epilog

"Jag kommer att sakna dig!"
Jake skrattar när jag kramar hans arm. Han rufsar mig i håret.
"Älskling, jag flyttar inte förrän imorgon."
"Men jag kommer ändå att sakna dig!"
"Nadde", suckar Neo. "Vi vet. Tro mig, alla vet nu. Du har sagt det hela dagen. Andas!"
Jag släpper Jakes arm med en suck. Agnes har blivit utskriven, lägenhetskontrakt påskrivet, och imorgon får hon nycklarna. En trea i centrum. Kort efter att Jan åkt fick Agnes tag på ett andrahandskontrakt. Även om Jake inte vill erkänna det är vi alla säkra på att Jan hade ett finger med i spelet.
"Men du har ju bott granne med oss så länge, är det konstigt att det känns fel när han helt plötsligt ska flytta?"
"För det första så har han faktiskt varit min vän mycket längre än din pojkvän."
Jake öppnar munnen, förmodligen för att protestera mot användandet av ordet "pojkvän", men stänger den snabbt igen. Det gör mig glad.
"Och för det andra", fortsätter Neo. "Så kommer han ju komma hit hela tiden ändå."
"Precis. Du klarar inte av att göra dina läxor utan mig."
Jag räcker ut tungan åt dem när Neo skrattar.
"Vad alla verkar ha roligt här inne", ler mamma från dörröppningen till vardagsrummet.
Jake, som var på väg att kyssa min hals, rätar på sig.
"Tack för att jag fått bo här så länge."
"Jake", svarar mamma varmt. "Det här är nog femte gången du tackar bara idag. Det är okej."
"Och det verkar ju ha hjälpt Nadjas betyg", säger pappa som ställt sig bakom sin fru. "Så frågan är vem som egentligen vann det här."
Neo reser sig från soffan. Han stänger av filmen vi ändå inte kollat på.
"Jag tycker att ni kan tacka för att vi alla ignorerade ert 'förhållande' så länge."
Det verkar vara signalen för mamma och pappa att gå. De flyr nästan rummet så fort vårt förhållande kommer på tal. Varje gång jag tänker på hur indiskreta vi måste varit skäms jag lite. Jake verkar inte dela mina tankebanor just nu, för han slår armen om Neos nacke.
"Tack för att alla hot om att mörda mig om jag rörde din syster var tomma."
Jakes flin är det mest genuina jag sett på länge. Min puls ökar. Det där flinet startar något i mig. Något som påminner om alla stunder vi haft, bra som dåliga. Så jag reser mig upp.
"Jag är trött, ska vi gå och lägga oss?"
Med tanke på att jag är så otålig att jag inte ens kan stå still finns det inte en chans att Neo köper det där. Men han säger i alla fall inget.

Jag borrar in ansiktet i hans hals. Jakes armar ligger om min kropp, men greppet har blivit lite lösare.
"Är du trött?"
"Mm", mumlar han.
"Då ska jag låta dig sova, förlåt."
"Ge mig en tjugominuters powernap, sedan är jag good to go, lovar!"
"Jake", skrattar jag. "Sov. Du är trött. Och vi har massor av grejer att bära imorgon."
Greppet hårdnar. Han kysser mig på axeln.
"Jag vill göra vår sista natt här minnesvärd."
"Vadå 'sista natt'? Du kommer säkert sova här flera gånger."
"Mm, men det kommer att vara annorlunda. Det här är liksom slutet på en era. En stor del av mitt, vårt, liv."
Jag besvarar kramen. Trots att vi kommer att träffas varje dag i skolan, och förmodligen hela helgerna också, har han rätt. Det här är slutet på något. Detta 'något' har tagit slut för att ge plats åt något nytt. Och hur mycket bättre det nya än är kan jag inte låta bli att bli lite ledsen när jag tänker på det. Han stryker mig försiktigt över ryggen.
"Jag älskar dig, gumman", säger han lågt.
"Jag älskar dig, Fuckboy."
Och jag inser att det är sista gången jag kommer säga det ordet.