Välkomna Till Hungerspelen

Kapitel 1 Slottern

Jag vaknade den här morgonen tänkte jag på Hunger Spelen. Våran idiotiska traditon när två barn en pojke och en flicka från alla distrikt skickas in för att slås till döden. Egentligen är jag inte så rädd det finns bara fem lotter med mitt namn på. Men man vet ju aldrig. När jag vaknade hare jag sett att far redan fiskat upp mycket fisk jag gav han en kram. Han kramade till baks han förstod att jag var orolig. Det är inte mitt första år som deltagare det är faktiskt mitt andra år som när jag är med på ett par lappar, men jag är precis lika orolig som förra året. Jag har redan förlorat min kusin som dog i spelen och mamma drunknade för tre år sedan. Dem enda jag har kvar nu är min pappa och tvilling bror. Första natten jag fanns på en lapp drömde jag en mardröm som vara att det var jag och min bror som sto på lapparna. Vi fick strida men det gick inte att någon av oss klarade sig. Och pappa blev svårt sjuk så han dog. Vi gick och tog en dusch. Sen klädde vi på oss jag tog på mig en ljusblå blus och en kjol samma nyans av färg. Jag hade håret löst för vi hade inte tid att fläta det. Jag såg sen när Ryan  kom ut det var första gången idag jag såg han. Han hade klätt sig med en vit skjorta och grå vita byxor det var faktiskt väldigt fint.

-Hej, sa jag.

-Hej, svara han.

-Hade du dr...

Han han inte ens avsluta sin mening inan pappa skrek kom nu till oss. Han gav oss en kram, och gav oss varsin karamell. Vi gick till torget där Abella redan stog på scen ut började borgmästaren komma nej det var inte han som kom på det här. Det var våran president som bestämde det här. Jag ställde mig bland mina vänner men jag såg inte Ryan. Antagligen stog han väldigt långt bort. Abella sa med sin fågel röst välkomna till den 64 årliga upplagan av hunger spelen.hon började med massa prat om hur det gick för oss i fjol hon är ganska unik med det. Det är det som är det värsta med Abella. Hon avslutade äntligen om hunger spelen i fjol, jag vill inte minas det min första lärares barn blev lottad och dog jag älskade båda dem var så trevliga. Hon sa och som vanligt damerna först. Hon drog långsamt upp en lapp det stog, Lia Water. Va! Nej mitt namn jag gick långsamt upp på den stora scenen med fyra fredsväktare i varje hörn om mig. Jag gick upp på den lilla trappan när jag tog första steget på trappan gick tankarna om i huvudet tänk om min mardröm blir sann och varför tog inte någon min plats. Abella frågade hur gammal jag var jag svarade Tr... Tretton. Abella gick långsamt till killarnas skål här ifrån ser jag borgmästaren, Ryan och min gråtande pappa. Jag börjar nästan gråta jag  med...