Välkomna Till Hungerspelen

Kapitel 8 Spelet har börjat

Jag fick aldrig veta innan hon sa.

-Jag tror du borde gå in.

Jag svarade inte för jag blev helt stum. Jag gick med hårda kliv till den lilla hissen. Hissens dörrar stängdes. Och det som var skummast var att hon bara vinkade, ni vet en sån där vink som betyder hejdå vi möts snart igen, det är inte en sån vink som behövs just nu för jag kommer aldrig komma hem igen. Jag började långsamt åka uppåt. Jag kom upp och jag såg ett väldigt underbar natur små djur som sprang om kring en hel del fina blommor, som luktade gudomligt. Det var nästan som en saga, med ett mörkt slut ja nu började jag faktiskt tänka på alla tjugotre som kommer dö, och jag är en av dem. En mörk röst började räkna och man såg att många blev rädda, antagligen för att dem dagdrömde i det fina markerna. Rösten räknade 60, 59, 58... Jag förstod att vi hade en minut på oss. Under den tiden så letade jag efter Shimmer, Kelvin och sist men absolut inte minst Ryan. Jag hittade Kelvin han var bara två deltagare ifrån mig. Sedan Ryan han var fyra deltagare ifrån mig. Men Shimmer hittade jag inte, jag blev lite orolig hon var ju ändå den enda tjejen jag faktiskt litade på. Den mörka rösten sa 5,4,3,2,1 här förklarar jag de sextiofjärde hunger spelen invigda och allt blev så dramatiskt alla sprang jag visste inte vart jag skulle springa till blodbadet eller bara bort. Jag tog tvåan gömde mig bakom ett träd, vilket jag aldrig skulle gjort för rakt intill mig var det en pojke vid Kelvins och Shimmers ålder, det som var det läskigaste var att han hade en liten flicka som han försökte mörda men lyckades inte pågrund av att han såg mig och släppte flickan jag sprang och sprang tills jag såg Shimmer som var där i sista sekund och sköt en pil vid hans hål men han klarade sig med några millimeter, vi slapp han kalla fall för han sprang iväg. Jag kramade om hon. Hon svarade med sin vackra röst lugn inget hände. Vi sto en bit in i skogen.

-Kom nu, vi letar efter killarna, sa Shimmer. Och ja vi hittade Ryan med sju-åtta knivar men nu var det bara Kelvin som var kvar vi letade i säkert tio minuter, vilket var mycket utan att bli upptäckta. Shimmer började tappa hoppet, men till slut kom Kelvin bakom oss sa bu! Och jag blev helt vettskrämd jag och Shimmer men inte Ryan han blev som en sån där skolpojke som alltid ska retas och säga haha, ni skulle sett er själva. Jag fantiserade mig nästan tillbaka till skolan. Kelvin hade med sig ett svärd en kniv som vi kunde spetsa våra vapen med och det här sista kunde jag inte ens fantisera mig om, jag fick en pil båge med sju pilar en hade där emot blod på. Vi hade jätte kul även fast vi var på det hemskaste platsen i världen. Vi såg en massa gulliga djur som kaniner, lamm, fåglar och kalvar, och Shimmer hade någon konstig men ändå gullig vana hon döpte alla djur hon såg med den bokstaven djuret började på. Tills kanoner började vilket betyder att blodbadet är över, vi räknade till sju. Det betyder att det finns sjutton av oss kvar. Klockan började bli mycket. Vi hittade ett ställe vi kunde slå läger över natten. Vi skulle hålla oss nära när vi sov efter som om någon skulle komma så hade han eller hon större chans att döda någon av oss. Men jag hade inte tänkt något annat, så mig skada det inte. När jag tänkte gå och lägga mig så började nationalsången spelas jag förstod att det betydde att dem skulle hedra alla som dött idag. Jag satte mig såg att killen från femman, tjejen från sexan hela sjuan, hela nian och killen från tolvan vilket var den killen som nästan mördade mig. Jag blev väldigt lättad när jag såg den sista. Men det jag är mest rädd över är att döda själva ordet skrämmer mig...