Välkomna Till Hungerspelen

Kapitel 6 Spelen kan börja

Jag hade precis börjat gå till rummet. Det var ganska läskigt eftersom jag hade sista natten i min säng, jag är helt säker på att jag kommer dö. Till slut var jag framme. Jag stannade lite utanför för att ta ett djupt andetag. Sedan gick jag in och kom och såg alla Abella, Ryan, vår mentor och våra designers. Jag var lite arg på mig själv för att jag inte ens lärde vår mentors namn, det är lite dåligt. Men vi hade en sista mysig stund vid eldstaden, precis som hemma. Hemma. Ett ställe jag aldrig mer kommer kunna läsa en bok sent på kvällen vid eldstaden eller bara ge pappa en kram, jag gjorde ju aldrig det nu börjar jag nästan gråta men gör inte det eftersom jag vill inte förstöra den här mysiga stund. Till slut blev klockan mycket och vi skulle ju ändå upp klockan åtta i morgon, för spelen börjar klockan tio. Så vi gick till våra rum och skulle lägga oss men innan frågade jag Ryan vad han skulle säga den där hemska dagen. Han svarade att vi lever i den idag, jag förstod genast att han drömde det här. Jag testade jag nöp mig själv i armen, men inget om man bortser att det gjorde ont så jag lever i min hemskaste mardröm. Jag gick och la mig men jag kunde inte sova, så jag gick upp en liten stund och kollade och såg ut. Det påminde om en regnbåge, jag tror någon sa det i intervjuerna och han sa att huvudstaden är som en stor regnbåge, och kollade frågande på Caesars hår. Jag skrattade plötsligt och tänkte jag kommer nog i alla fall inte sist. Sen gick jag till mitt rum och la mig denna gång kunde jag sova vilket så klart var skönt. Jag blev tidigt väckt på morgonen av min mentor. Jag blev rätt förvirrad eftersom han nästan aldrig pratat med mig eller Ryan. Den här morgonen knackade det på dörren vilket det nästan aldrig brukar. Dem som kom in var inga mer än Shimmer och Kelvin. Dem undrade om vi ville prata lite vid en fika. Vi svarade ja och det konstigaste var att vi fick gå för våran mentor, han tyckte säkert att det var viktigt att vi hade någon i våran allians. Vi gick ner och såg att Shimmer och Kelvin höll hand, det kändes som att vi inte var dem andra med en stark relation. Vi satte oss och tog lite mat kafé, te var det ända vi åt. Det dem ville prata om var att dem visste vilka som skulle teama, dem sa tvåan och trean, sexan och sjuan nian tian och elvan. Och dem vi inte sa kommer antagligen dö i blodbadet, och antagligen någon som är allierad. Men efter det pratade vi om mycket trevligare saker som hur vi sov och sånt. Vi hade en väldigt mysig stund men till slut kom Abella och vår mentor fram till oss och sa att det var dags...