Välkomna Till Hungerspelen

Kapitel 2 Huvudstaden

Ja jag grät mitt uppe på scen men alla hade uppmärksam på Abella. Jag hade det med hon letade länge efter en lapp som hon tyckte var bra. Hon tog lappen gick till mikrofonen och sa Ryan Water nu grät jag Ryan och pappa och en massa oj kom från publiken. Och Abella gick fram till Ryan och frågade hur gammal han var. Han svarade tretton och snyftade. Vi gick till ett stort rum som vi fick vara lite ensamma egentligen brukade deltagarna få varsitt eget rum men vi är ju syskon och vi har en gemensam pappa och det är antagligen den enda som kommer hälsa på oss. Jag tittade ut och alla gick med ett leende antagligen för vi var valda och inte dem. Jag grät mer nu och precis då kom en fredsväktare och pappa in hör ni jag vet att båda av er inte kan komma ut här ifrån men jag kommer älska er båda till döden men jag är så ledsen att jag inte har kunnat vara den pappan ni skulle älskat.

-Pappa du jag har älskat dig hela mitt liv, sa Ryan.

Jag hade blivit hel stum så jag har inte kunnat säga något. Er tid är ute sa fredsväktaren som tog in pappa. Hejdå skrek Ryan och pappa när han hade gått ut skrek jag

-Jag älskar dig!!!

Abella kom och tog oss till en bil där hon tjatade och tjatade jag hörde inget utan jag såg bara allas leenden. Vi kom till ett tåg det första rummet var helt tomt men sen kom vi in till ett stort rum fullt med mat det var så mycket men jag såg ingen fisk vilket var synd för jag älskar fisk. Det är nog för att vi har ätit fisk så länge jag har kunnat minas. Jag kände att jag hade kvar min karamell från pappa jag stoppade den i munnen men precis då ångrade jag det för det var det ända jag hade kvar från pappa. Abella frågade varför jag inte tog någon mat. Jag svarade det finns ju ingen mat från min distrikt.

-Jo, all mat kommer från din distrikt, sa en man i trettio års åldern han satte sig bredvid Abella. Jag gick och tog lite mat och sen gick även Abella och den där mannen. Abella satte på TV:n och det började repris av förra årets hungers spel. Det började med paraden sen träningen segerintervjuerna intervjuerna och det värsta spelen. Vi såg när vinnaren kröntes allt och det värsta var att det inte var min lärares dotter som van. Nu var det äntligen slut med det. Men så klart satte mannen på en anan kanal, jag såg att det fans tre kanaler antagligen kommer dem sätta på den tredje kanalen. På den här kanalen var det massa lottning det år som dem flesta var det mestadels 16-åringar jag vill att det ska bara vara 12 och 13 åringar. När det var slut satte dem såklart på den tredje kanalen. Här pratade Caesar Flickerman och en anan man om hur deltagarna verkade och sånt. Så klart var det vi som var den stora snackisen "två syskon ska nu kämpa om livet" sa Caesar. Han hade färgat sitt hår turkost varje år ska det vara en ny färg. Det var allt 3,5 timmar för föra spelen 1,5 för lottningen 0,5 för sammanfattningen. Jag kollade ut och det var väldigt mörkt så jag frågade om vi hade några sovrum och det hade vi jag skulle bara gå rätt fram och ja det var ett fint sovrum. Jag strunta i att kolla runt jag bara la mig i sängen. Nästa morgon gick jag upp och åt frukost men jag hann inte ens äta upp inan vi var framme i huvudstaden Ryan och jag gick och kollade och jag fick typ ont i ögonen när jag såg på alla människor. Vi gick ut och gick långt bort...