Välkomna Till Hungerspelen

Kapitel 15

Jag klättrade ner. Jag gick försiktigt ner från trädet. Jag väckte Ztella och frågade om hon inte ville följa med. Och såklart var hon helt inne i idéen att stanna kvar men jag gav inte upp mitt lilla mål, trots mina 42 kg så lyckades jag få med en tjej som minst vägde 45 kg. Vi mötte en pojke på vägen som sov och vi var verkligen de taskigaste människorna på denna jord för vi tog en av mina pilar och körde den rätt igenom hela kroppen.
*Pang*
Vi sprang ditt som trädet hade ramlat för att vi visste att den andra sidan hade vaknat nu och märkt oss.
-Hjälp! Hjälp! Hörde vi från trädet med en svag liten röst. Och det slog mig direkt att det var Ryan. Han skrek och skrek men det som var det jobbiga var att vi inte hade en aning om hur vi skulle fixa det. Vi har ju ingen yxa eller nått.
-Vänta Ryan kan du försöka slingra dig ut, sa Ztella med ett litet hopp i rösten. Och det funka han var ute innan vi han säga "kom igen Ryan". Och han var där såg jätte glad ut tills han sköt en kniv. Vad gör du Ryan?! Tänkte jag tills jag såg ett lik på kullen där vi började spelen.
-Fort ner de är på väg, skrek Ryan. Vi hoppade ner för det jätte branta stupet. Alla hann ner i tid utan Ryan. Kniven han kastade på tjejen som förklarade allt för de andra och mig. Den hade Irma tagit och lyckats träffa hans ben så han gick väldigt dåligt. Jag och Ztella fick hjälpa honom. Det gick bra vi var rätt snabba trots att det var rätt tungt. Det fanns ett hål som antagligen används för björnar och där la vi Ryan för att han skulle vila och som tur var så hade Irma och Don gått fel så de gick åt andra hållet. Vi bestämde oss för att försöka med en bakåt attack så vi gick ditt och jag fick en bra syn på Don och siktade, men jag missade jag tog min tredje och jag fick inte riktigt ett skott i ryggen men den träffa nacken och han somna in där med.
*Pang*
Vi såg Irma springa åt oss och jag sprang och sprang men Ztella kom aldrig.
*Pang*
Jag sprang ner till hållet och tog tag i en av Ryans knivar och satt där under ingången till hålet och vänta hon satte ner sin fot, och sen sin andra och då hoppa jag upp och tog kniven och sticket in den i lungorna/hjärtat.
*Pang*
-Ryan vi är inte bara top 5 nu utan även top 2 någon av oss kommer att få åka hem. Jag fick inget svar. Jag gick fram till han. Jag skaka han men det fanns inget liv i han, då förstod jag att någon är vid liv och det är antingen Don eller Ztella, jag hoppas på Ztella. Jag hoppade upp från hålet och 50 meter där ifrån såg jag Ztella, det var inte Don som hade överlevt, jag blev skit glad under den stunden men min ledsen het eftersom Ryan dog, min bror. Både jag och hon sprang med armarna mot vänster och höger. Och vi var jätte glada fram tills vi kom 5 meter ifrån varandra då Ztella började känna i sina fickor...