Välkomna Till Hungerspelen

Kapitel 10 Kaninerna

Jag tyckte att spelen hade blivit ganska enkelt. Det var bara en gång jag vara nära att somna in. Men den gången var ju min kamrat Shimmer och räddade mig. Shimmer, ibland börjar jag fråga mig själv är det Ryan eller Shimmer som är min värkliga vän. Vilket är väldigt konstigt pågrund av att Ryan är min bror och vi har gjort allt tillsammans. När jag säger allt menar jag allt, vi har ju lekt enda sen dagen vi båda föddes till att vi nu kommer möta våra öden. Den här morgonen blev jag inte väckt. Men jag vaknade lika tidigt för det. Den här morgonen var vi lite extra hungriga. Jag vet inte varför, men det kan bero på den smala grisen vi åt. Men i alla fall så hade vi bestämt oss för att leta upp ett nytt ställe att "sova över på" tidigt. Så vi gjorde det, vi såg inte, men hörde en pil som kom på en sten. Jag fick en lite lättare hjärtattack (enligt mig). Vi hittade ett nytt ställe med massa buskar som faktiskt var väldigt bra. Men plötsligt kom det min hunger. Men det var inte som föra gången att jag slocknade och sedan vaknade. Nej, för den här gången hittade vi ingen mat alls, utan några bär som vi inte vågade äta, för att om det finns så många ätliga djur så borde det inte finnas så många ätliga bär. Så nu för första gången fick jag känslan, jag måste döda för att få mat, det spelar ingen roll om det är en människa eller ett eller flera djur. Och nu slog det mig jag hörde ju pilen, och det betyder att det finns minst en människa, men jag får ju inte äta människor. Det var ju emot reglerna. Så nu började jag tänka på kaninungarna, dem måste ju kunna ätas. Jag hann inte säga vart jag skulle så jag bara sprang. Och jag hade väldigt tur för att dem var kvar, och hade växt lite. Jag tog två, för jag får lite dåligt samvete. Jag tog in dem i min jacka och började springa. När jag kom fram så sa dem.

-Så nu kommer du vi behövde hjälp med maten, sa Kelvin.

-Hon trodde säkert att det var någon som anföll oss och gömde sig, sa Ryan med hånfull röst.

Jag började tänka på om Ryan behövde någon mat. Men jag tog ändå upp kaninerna i nacken och visade dem.

-Titta vi har visst fått vänner i teamet, sa Ryan

-Nej jag tror fegisen hittat mat, sa Kelvin och tittade på ungarna.

Kallar dem mig för fegis nu och. Men jag sa ändå.

-Mm vet ni hur man tillagar dem här?

-Nej men vi kan försöka, sa Kelvin.

Nu började jag bli riktigt hungrig. Och det var antagligen Shimmer också för hon kom nu. Hon satte sig bredvid mig och såg på när Kelvin lagade kanin ungarna. Jag mådde dåligt eftersom det var jag som hämtade dem. Kelvin försökte skämta till det och sa.

-Maten är klar!

Vi alla börja fnittra lite. Vi delade lika och ingen dog vilket var väldigt bra. Klockan började bli mycket och himlen fick sin röd orangea färg. Så vi alla började gå och lägga oss.