Välkomna Till Hungerspelen

Kapitel 3 Paraden

Vi gick igenom den stora folkmassa som hade samlats utanför vårt tåg. Det var så mycket nytt som på en gång möttes. Nya färger dofter och läten. Det var nästan som att jag drömde att jag när som helst kan öppna ögonen och jag är inte kvar i den här mardrömmen men så var det inte riktigt. Vi gick och gick, det var ungefär som att jag gick hem från skolan. Nu började jag sakna alla saker skolan, fisket och till och med mammas kyrkogård. Allt jag vill bara lämna det här stället och komma tillbaka till distrikt 4. Jag började undra hur min kusin kom så långt som han faktiskt gjorde han kom på en femte plats och det är väldigt bra, men samtidigt så dog han och det är ju inte bra alls. Innan jag ens kunnat dag drömma klart så krocka jag i en tjej som inte var som alla andra blev sur och så nej hon skrattade och frågade hur det gick. Jag svarade bra.

-Shimmer, distrikt 1

Jag tänkte väl att jag hade sett henne inan. Jag räckte fram handen och svarade Lea och räckte fram handen. Vi skakade hand jag trodde alla skulle vara så otrevliga men hon var verkligen motsatsen. Jag måste lägga henne på minnet. Alla deltagare fick nu gå in till det nästan hotell men det var det ju inte riktigt. Vi åkte hiss upp till våra rum men egentligen kunde ju vi tagit trappan, men dem hade antagligen inte det. När vi kom upp på den lilla "sviten" Abella visade oss runt överallt. Jag var så trött över resan så jag tog en tupplur. Men jag fick inte sova hur länge jag ville eftersom mannen, som antagligen var vår sponsor väckte mig för jag skulle bli fixad av mina designers. I mesta dels var det sår från fiskekrocken som dem fixade. Sen kom jag till ett rum som var helt tomt och påminde mig av när jag brukade fiska. Det var rätt mysigt men helst vill jag bara bort härifrån. Men just då kom en kvinna i 20-årsåldern. Hon hade med sig tyg och massa nålar. Och eftersom jag inte ser på hunger spelen vet inte jag vad hon ska göra hon var ganska pratglad hon frågade allt möjligt från himmel till jord. Men det hon skulle göra var att fixa mina kläder till invigningsparaden. Kläderna var inte så speciella väldigt inspirerat av huvudstaden mycket av en färg och inte sådana kläder som alla där hemma brukar ha. Det värsta skulle vara om inte någon skulle vilja skicka något till oss bara för vi har fula kläder plötsligt började jag tänka på Shimmer om vad hon ska ha på sig och hur det kommer gå. Undra om hon skulle vilja teama med mig och Ryan för en sak är klar jag och Ryan ska bilda allians. Timmarna gick och gick tills den kvällen då vi fick ställa hos på vagnen som skulle visa upp oss för hela landet. Egentligen var jag inte så rädd att något skulle hända oss jag tycker kläderna ser rätt bra ut ändå. Jag sätter en blick rakt fram och där sto hon Shimmer jag gick och hälsade vi har ju ändå en kvart på oss. Hon hade mycket färger och detsamma med hennes distrikt kamrat. Hennes kamrat såg inte alls ut lika trevlig som hon gjorde. Jag sa hejdå och gick till baks. Ryan skulle så klart fråga vem det var. Jag svarade vår kompanjon. Vadå kompanjon det skulle bara vara du och jag. Men du måste träffa henne hon är jätte trevlig. Men kan hon kämpa. Hur ska jag veta det? Sa jag. Jag frågade Ryan om vad han skulle säga till mig igår morgon. Han svarade att vi lever i det. Jag tänkte lite och till slut kom jag på det. Men efter det kom Abella våra designers och vår mentor. Ryans designer sa åt oss att vi skull le och vinka till publiken men inte överdrivet. Våra två hästar började sakta men säkert rulla in. Vi log och vinkade till publiken och sen såg jag en plats full med siffror 1-12 antagligen vart vi skulle stå. Vi kom på en fyra och sen kom en man upp till mikrofonen...