16

104 9 8
                                    

Rebecka

Oroligt synar jag honom där han ligger i sängen. Jag kan inte se om han har några skador på grund av täcket runt hans kropp. "Är han skadad?" Frågar jag och vänder mig om till Mikael som står i dörröppningen. "Nej, han är sjuk. Men vi vet inte vad för sorts sjuk än" säger han och jag nickar. Försiktigt slår jag mig ner på stolen bredvid sängen och studerar hans fridfulla ansikte.
Hur ska detta gå?
Jag hör hur Mikael lämnar rummet och stänger dörren efter sig. Försiktigt stryker jag mina fingrar över hans hand som ligger ovanpå täcket. Ingen reaktion. Oron över att det är något allvarligt fel ökar och en lätt suck lämnar mina läppar.
"Det kommer bli bra. Du är stark och jag tror på dig!" Viskar jag.

//lalalala han bodde ju med sin pappa så fick ändra i detta och förra kapitlet//

VindsburenWhere stories live. Discover now