37

74 4 0
                                    

Rebecka

Försiktigt lägger jag den röda rosen på hans kista. Bilden på honom som står ovanpå är tagen av mig, något som gör ont.
En bild från när vi åt glass vid ån.
Han står och poserar framför kameran och ett stort leende finns på hans läppar.
Första bilden jag tog på honom.
"Jag saknar dig så sjukt mycket" säger jag lågt och Filip som står vid min sida lägger en arm runt min midja.
Anledningen till att jag tog med honom är för att jag umgåtts en del med honom sen Noel gick bort och han har gått igenom samma sak.
Vi går tillbaka till första raden och sätter oss ner.

Begravningen fortsätter och tårarna rinner okontrollerat hela tiden.
Efteråt kan alla som vill fika men jag avstår. Vill gärna hem och gömma mig för alltid.

Endast någon vecka kvar till min födelsedag, och då äntligen får jag öppna paketet.

//men oj hej tror nästa kapitel blir epilogen!!//

VindsburenTempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang