29

82 5 8
                                    

Rebecka

En bussresa har aldrig känts så lång som denna. Tårarna som trycker under ögonlocken hotar med att svämma över.

I ren panik springer jag utan att titta mig för rakt ut i vägen när jag lämnat bussen. Ljudet av tutor och gnisslande bromsar skär genom öronen medan jag vänder huvudet åt sidan, ser det jag fruktar mest. En buss.
Utan att tänka slänger jag mig på backen. Försent för att vända om. Huvudet dunkar ner i backen med en smäll samtidigt som bussens front kör rakt in i mig. Det är nu det tar slut. Hjärtskärande skrik hörs från förbipasserande.
Synen av en stackars flicka som krossas under en buss fäster sig på deras näthinnor.
Rop på hjälp hörs och människor springer kors och tvärs. "FORTSÄTT KÖR SÅ HON INTE FASTNAR UNDER" skriker någon. Värmen från den folkfyllda bussen sveper över min kropp. Ljuset syns återigen och snabbt är folk framme. Läkare från sjukhuset har kommit ut och allt blir som ett enda surr. Än är medvetandet kvar.
Desperata läkare knäpper med fingrarna framför mina ögon och jag blinkar frenetiskt.
Smärtan i huvudet och hela överkroppen kommer och allt blir jobbigt. Vill bara att lidandet ska ta slut. Någon lyfter upp mig på en bår eller liknande. Bryr mig inte så mycket. En röst av alla som hörs när vi rullar genom korridoren i full fart får mig att skärrat rycka till.

"Rebecka, nej, nej, VAD HAR HÄNT? Hallå??! KAN NÅGON SVARA? Hon kan inte vara DÖD! HALLÅ LEVER HON"

Noels förstörda röst är det enda jag kan fokusera på. Hur mycket jag än vill kan jag inte få ur de hjärtkrossade orden från den hjärtsjuka människan. Killen som nyss genomgått en operation som misslyckats.
"Noel" får jag fram med en svag röst och surret av läkarna som börjar diskutera gör huvudvärken värre. "Min pojkvän" får jag återigen fram.
"Hörni jag vet vem flickan är, Rebecka Harving, Noel Hannings flickvän som varit här varje dag" hör jag en välkänd röst säga. Saga, en av läkarna som brukar kolla till Noel. Ett mumlande ljud lämnar mina läppar.
Att jag fortfarande är vid medvetandet förvånar nog inte bara mig utan även alla i min omgivning. Surrets ljudvolym sänks och snart är allt svart.

// AMEN TITTA NÅGON FÖRVÅNAD???!!!!!
Är det okej att vara stolt över sin uppdatering? Vet inte om detta kapitlet är bra men nu får ni leva med det!
TACK SÅ SJUUUUKT MYCKET TILL PLATS 21 I TONÅRSROMANER!! Mitt mål har alltid varit att nå topp 50 då detta är en av de svåraste genrerna men plats 21?? Trodde aldrig det!!/:

VindsburenWhere stories live. Discover now