22

90 8 14
                                    

Noel

Rebecka flätar ihop våra fingrar. En känsla av värme sprider sig i min kropp och jag ler.
Huvudet dunkar och smärtan i bröstet är olidlig. Med vetskapen om att hon är orolig för mig stryker jag min tumme över hennes handrygg.
"Det kommer bli bra" viskar jag och hon nickar.
"Du är stark" säger hon och jag ler mot henne, "du med" får jag fram lågt och hon ler.

//tjo jag åker buss med hörlurar och 4 killar från klassen men ingen pratar eller satte sig bredvid mig hehe, sitter längst bak i något jag kallar soffgrupp till formen?

Hur mår ni och vad har ni gjort idag?//

VindsburenWhere stories live. Discover now