Mitt liv som anka

Yeehaw!

Woah.

It's been a while...

😏

Hursomhelst.

Läste nyss i Lellemina 's mindbook och ja, vi är väl på samma nivå av content-löst skit nu. Skämten ligger på samma level ock. Jag har alltså inget kul att komma med.

Come on, mina pantburkar!
Life is a fucking joke, damer och herrar.

Fick mentalt sammanbrott idag. Inget utöver det vanliga, men tanken att den här boken behövde dammas av lite fick mig att sätta mig framför mobilen och börja skriva.

Ibland tänker jag på er, mina kära läsare. Det har gått många år sedan jag bodde på den här plattformen och det känns smått märkligt måste jag medge. Jag menar, vad kul vi brukade ha! Det var tider det. Nu har vi väl dragit åt varsitt håll, och kanske är det bäst så.

Jag är inte rolig längre. Eller, alltså. Har jag någonsin varit det? Vet inte, spelar väl egentligen inte någon roll. Borde byta användarnamn. Jag är inte så jäkla glad. "Wattpads gladaste anka", jo man tackar.

Jag är trött. Ska göra något ointressant. Hoppas att ni har det roligt utan GladaAnkan.

...

Märks det att första halvan av kapitlet skrevs för flera veckor sedan?
Förmodligen. Suck. Skriv något kul i kommentarerna, alltid intressant att läsa. Om ni ens är kvar.