Idag kommer det att vara ett lite djupare kapitel. Jag har nämligen tänkt på en mycket intressant sak på senaste tiden.
En del av er vet kanske att jag vet helt borta från Wattpad under ett par månader under 2020. Saker och ting var rätt messy för min del och under en period ville jag dö.
Inte bara "jag vill typ dö" som i att bara tycka att något är jobbigt utan att genuint inte vilja leva.
Det här är jag inte ensam om då jag vet att majoriteten av alla där ute har varit med om den känslan någon gång i sitt liv. Det som jag tänkte berätta är att jag har lärt mig uppskatta livet på ett helt annat sätt efter de månaderna.
Ni förstår, när man har sett botten verkar ytan väldigt mycket ljusare än den var förut.
Nu tänker ni kanske, "men titeln heter ju 'efter solsken kommer regn'. Så varför snackar du som om det vore tvärtom?". Nåja, det var bara ett kul sätt att vända på det eftersom jag själv är väldigt värmekänslig och kan må riktigt dåligt om jag är för länge i solen. Då är regn väldigt mycket mer behagligt.
Hursomhelst tänkte jag bara tala till er där ute som tycker att saker och ting är fruktansvärt jobbiga just nu.
Det är så viktigt att veta att det alltid finns en väg ut. Och den vägen är inte död. Vägen kan vara lång eller kort, kall eller varm, men du kommer alltid att hitta en väg ut, oavsett om du möts av solsken eller regn när du väl kommer ut.
Jag ser varje dag som en gåva, varje himmel som ett konstverk och varje leende som en skatt. Det låter dumt och klyschigt, men det är så det är.
För hela ens värld kan vändas på en sekund. Vad som helst kan hända närsomhelst.
There's always a chance that the next moment will change everything.
Hoppas att ni har det bra vart ni än är och att det här inte var alltför deprimerande att läsa.
Just det! Facit till de tre snabba frågorna:
1. ca 20 000 bultar eller 7 428 954 bultar. Båda är rätt svar beroende på om du är en legend eller inte.
2. För det första är det ett töntigt ordspråk och för det andra så var det förmodligen inte ens ett äppelträd det handlade om från början
3. Synkrotron
YOU ARE READING
Mitt liv som anka
RandomVad ska man säga, egentligen? Bara det faktum att den här boken ens existerar får mig att undra vad jag egentligen håller på med. Mitt liv är en härva och jag tillbringar fritiden med att fundera över det. Vissa kallar mig bitch, andra kallar mig du...
