Vad ska man säga, egentligen? Bara det faktum att den här boken ens existerar får mig att undra vad jag egentligen håller på med. Mitt liv är en härva och jag tillbringar fritiden med att fundera över det. Vissa kallar mig bitch, andra kallar mig du...
Tänk om allt bara kunde vara lite enklare. Men nu är det inte så. Shame...
"Hjärtligt välkomna ska ni vara till dagens avsnitt där vi sänder live från platsen där den mycket mytomspunna "glada" ankan sägs befinna sig. Vissa vittnen har uppgett att ankan senast sågs i somras, farligt nära civilisationen, men det är fortfarande oklart om detta är tillförlitlig information."
Ankan sitter i en skolmatsal. Det är rätt högljutt, men det stör henne inte. Ankan har annat att tänkta på. Hon tar upp skeden från tallriken och smakar på soppan. Japp. Definitivt. Någonting är off. Men mat är väl mat när man lever livet som obetald kemist i det dammiga palatset från helvetet. Även känt som skolan. Hon rycker på axlarna och stirrar ut genom fönstret. Allt är grått. Fan ta Sverige och det eviga gråa.
****
Wattpad. Jag. Är. Tillbaka. Inte hel, inte ren, men jag är tillbaka och vid liv.
Då kanske ni undrar: Varför? Vad tusan? Och vart fan jag har varit.
Det är inte en enkel fråga.
Men jag kan försöka.
Jag är för gammal gott folk. Jag är 17 bast och har inte tid för sånt här. Sitta och tjattra på Wattpad. Men då och då dyker jag in för att se till så att allt är som det ska.
Det här är en sådan visit.
Skolan är...ja ni ser ju själva...
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
Kanske inte lika mycket nuförtiden, men ni fattar vinken.
Någon smart fucker kanske läste titeln och undrar vad tusan det är. Du är smart, lös det själv.
Om jag nu är så gammal, varför kommer jag tillbaka? Jag bara älskar det här jävla stället. Så enkelt är det.
Vi får se hur många månader det tar innan jag dyker upp igen. Ha't bra så länge.
