Mitt liv som anka

Respawning in...3...2...1...

Hej.

Jag funderar på om jag ska vara ärlig med er eller inte. Jag kan ju bara säga att livet tuffar på och att jag har massa roliga uppdateringar på gång. Men det är inte sanningen.

Sanningen är att jag är död. Inte död som i att ligga i en kista och långsamt pulveriseras och bli till nån gödsel eller nåt, hängde inte med på det där med biologin så jag är inte helt 100. Nej, jag har varit levande död. Som en zombie. Vandrat runt och letat hjärnceller för jag har tappat dem någonstans. Legat hemma i karantän som en död fisk och lyssnat för femtiotredje gången igenom Lars Vegas julskiva från 2011.

Jag är död. Mer än så behöver jag inte säga. Jag har liksom gått igenom en sorts förändring, en process. Jag är inte samma Glada Ankan som jag brukade vara. Jag är någon annan.

Hursomhelst, jag har uppdateringar på gång men det går långsamt. Och jag vet att det är tråkigt att vänta och jag vet att ni är besvikna på mig. Men jag har förändrats. Jag lever inte längre. Jag är i en gråzon mellan liv och död. När man väl är där, är det svårt att komma ut.

Angående "Konsten att teckna" (som ni säkert har märkt inte existerar längre) så har jag lagt ner. Jag vill inte längre lägga upp teckningar och så vidare för att jag inte är stolt över vad jag gör. Jag vill hålla allt för mig själv och känner inte längre för att lägga upp något. Jag vet att det finns dem som inte uppskattar mina teckningar och jag respekterar det. Jag vet inte om jag kommer att lägga upp den igen någon gång eller inte.

Trots allt vill jag att ni ska hålla hoppet uppe och veta att jag kämpar. Och en dag kommer jag kunna säga att jag lever igen. Jag vet inte när, men en dag. Och då kan vi gå vidare. Men just nu är jag fast och som sagt vet jag inte när jag blir fri.

Tack alla ni som fortsätter att läsa och kommentera. Det betyder så mycket för mig och jag trodde aldrig att jag skulle komma såhär långt. Så tack. Verkligen tack.

Jag vet att jag lovade LordKyckling dåliga skämt i den här delen, men sanningen är att jag inte har några. Jag är ledsen.

På återseende,
...